Aldrig mer semester?!?!

Det är inte bra att ta semester. Inget blir någonsin sig likt igen efter semester. Två år på raken...

Inför förra årets semester hade jag landat ordentligt på min arbetsplats, jag hade utvecklats och växt, jag hade fått roligt ansvarsområde och förtroende att vikariera för samordnaren. Jag mådde bra och trivdes. Sen kom hösten och jag hade under tiden som vikarierande samordnare sett på verksamheten med nya ögon. Jag började må dåligt...på arbetet, ej utanför arbetet. Jag hittade egentligen aldrig riktigt tillbaka.

Sedan den 1 april har jag sluppit jobba natt, vilket jag mått mycket bra av. Dygnspassen tidigare påverkade mig mer än jag kanske trodde från början, dygnspassen påverkade min lediga tid mer än jag önskade. Anledningen till att nattarbete försvann, är att jag på sätt och vis bytt tjänsteställe och det blev då andra arbetstider, men det nya tjänstestället är under utveckling, det är i uppstarten. Nu har jag semester och när jag kommer tillbaka dröjer det inte länge förrän förändringen är ett faktum. Samordnaren ringde mig efter halva min semester och frågade om hon på mitt befintliga schema fick lägga in en natt i veckan. Det handlar då om sovande jour med arbetstid fram till morgonen/förmiddagen. Det som föranledde detta är att vi ska få ut nya killar i verksamheten och dessa har en så ung ålder att vi måste ha personal dygnet runt. Länsstyrelsen godkänner det annars inte. Jag måste ju acceptera läget, verksamhetens bästa bestämmer. Så nu blir det natt igen, från runt 10 augusti som det ser ut nu.

Så maken är redan förvarnad om att Katastrof-Linda/Koko-Linda åter gör entré när denna förändring träder i kraft. Jag landar ju aldrig direkt...

Tack för dator som kan sysselsätta mig när jag inte kan sova...