Två veckor som vikarierande koordinator är slut. På ett sätt är det skönt att den ordinarie är tillbaka på måndag och jag får gå på mitt eget igen. Det har nämligen varit blandade känslor hos mig under denna tid, jag har mött blandad respons från andra och jag har säkert utfört mitt uppdrag med blandat resultat. Hoppas hon inte halshugger mig alltför mycket. Chefen verkade nöjd i alla fall. Jag är nog den första som fått veta att jag får förlängd anställning efter den sista september.
Samtidigt har jag haft mycket att vinna på att få gå dagtid och vara ledig kvällar och helger. Kul också med variationen det har inneburit att få ha helt andra uppgifter. Killarna har nog också tyckt det har varit roligt, de har hela sista veckan använt ordinarie koordinatorns namn på mig. De har sagt till mig att på måndag får jag börja heta Linda igen. De är ju bara så goa och vi har nog alla tagit dem till oss i våra hjärtan. Speciellt har jag nog tagit till mig en 14-åring, som jag tyvärr fick skälla ut igår. Långt samtal fick jag ha med vår alldeles egna busunge. Mamma-känslor kanske...
Kollegornas reaktion på mig i min nya roll har varit att jag och den ordinarie är som dag och natt. Jag delegerar uppgifter till dem. Exempelvis är det dem som jobbat vid en viss händelse som fått informera god man/vårdnadshavare om det inträffade, det har varit kontaktpersonen som fått hålla tolksamtal vid behov med mera. Sådant gör sällan ordinarie koordinator. Hon har ett kontrollbehov som heter duga och har därmed mycket svårt för att lämna ifrån sig uppgifter. Jag har varit mer självständig då jag har körkort och inte hon. Det har påverkat kollegorna på ett positivt sätt, då de har kunnat koncentrera sig på annat. En kollega sa till mig igår: "Då har det kanske blivit något gjort under dessa två veckor." Kanske inte så snällt sagt men vissa dagar är det nog tyvärr sanning. Alla har vi våra brister och de flesta av oss som jobbar ihop har god självinsikt och är därmed medvetna om sina styrkor och svagheter.
Min mobil kommer nog vara ljudlös på måndag... Blir väl annars nerringd av ordinarie koordinator... Nej hon får helt enkelt klara sig med den information jag lämnat till henne i ett kuvert fullt med ritade stjärnor och solar på. Välkommen tillbaka!
Nu ser vi med spänning fram emot 1 oktober och få se om det blir några förändringar.
Bilen de kom åkandes/körandes i. Herr de Jongste är mekaniker och lastbilsfanatiker.
Duvor som släpptes fria av brudparet utanför "town hall" där bröllopet ägde rum. En överraskning för dem, inget de hade kännedom om.
En mycket vacker tårta. Istället för det vanliga brudparet fanns där en lastbil med hög hatt och en elefant med brudbukett och slöja. Fru de Jongste är helt såld på elefanter, samlar på dem vilket inte går att undgå när man besöker deras hem. 
Vanlig form av bröllopsfest i Holland, barbeque. Mycket smarrigt, i kombination med en delikat buffé.
