Då bor man på ett ställe i landet som idag varit i händelsernas centrum. Visserligen bor jag inte i epicentrum men ändå...
Strax efter kl. 06.00 imorse vaknade jag av att det i princip bubblade i öronen. Behov av ett toalettbesök gjorde sig starkt påmint. Som alltid vaknar katten samtidigt och ville vara med överallt där man var och rörde sig. Strax innan jag skulle gå tillbaka till den varma sköna sängen, började huset att skaka. Katten blev livrädd, sprang lite fram och tillbaka och visste inte var han skulle ta vägen. Jag lyfte upp honom och kände hur snabbt hans lilla hjärta dunkade. I sovrummet hörde jag att maken hade vaknat av ljud och skak. Vi undrade båda två vad det var som hände. De enda tänkbara alternativen var jordskalv eller en explosion av något slag. Katten låg en stund vid min sida och det dröjde inte längre innan det snabba dunkandet hade bytts ut mot rofyllt spinnande.
Sova mer var "out of the question". Maken skulle ju ändå upp en timme senare för att sedan bege sig till jobbet. Tv:n startades och text-tv undersöktes. Ingen information där till en början. Men i "stora" nyhetssändningen kl. 07.00 kunde de berätta att Skåne erfarit det största jordskalvet på sisådär 100 år. Det mätte 4,7 på richterskalan.
Jaja, där ser man. Man ska aldrig upphöra att förvånas.
tisdag 16 december 2008
måndag 1 december 2008
Vad? Varför? Hur?
Jag kom till insikt att mitt mående just nu inte är på topp...energin är borta...en viss känsla av glädjande karaktär är borta...jag är slutkörd...jag är inte i balans. Det är inte relaterat till något här hemma...här är allt frid och fröjd och det pysslas och fixas och donas och livet leker. Visst skulle jag kunne oroa mig för en av mina bröder, men där är det han själv som måste komma till insikt och han själv som måste tala om när vi ska gripa in, om man nu ska uttrycka det lite drastiskt. Det är bara att hoppas att det inte hinner bli försent.
Nej, mitt mående är jobbrelaterat på något vis. På vilket vis är jag dock ännu oklar över. Just nu är min tjänst delad, jag har 50 % där jag sitter med Procapita och då sitter jag på annat ställe än på boendet och sedan har jag 50 % på boendet som behandlingsassistent med samma schema som alla andra där, d.v.s. dygnspass. Att sitta med Procapita är en sak...där sitter jag i min egen lilla värld och där kan jag planera och lägga upp arbetet efter vad som passar mig bäst. Det är när jag ska ut på boendet som måendet sviktar...en knut i magen och tårar i ögonen. Vad är det som orsakar detta? Varför? Hur ska jag komma tillbaka?
Är det dygnspassen som gör det? Är det så att kroppen inte klarar av den typen av arbetstider och nu har lagt av? Det är ju lite speciellt med sådant schema. Jag har anlag för migrän med aura, där jag är beroende av regelbundenhet i vardagen för att slippa anfall. Det betyder bl.a. att god natts sömn är a och o för att slippa anfall. På jobbet sover jag inte. Vi har sovande jour men det tar alltid upp till kanske två timmar innan jag får sån ro att jag kan släcka lampan och försöka sova. Men då återstår inte lång tid innan det är dags att gå upp och börja jobba igen. Under den korta tid nickar jag till men vaknar också ett flertal gånger. Jag är redo att sova när klockan ringer och det är dags för en ny dag. Det krävs oerhört mycket då för att klara av att vara på topp fram till klockan 16.00.
Jag känner ju för denna verksamhet...jag har varit med från början. Jag känner för killarna...även om deras frustration smittar av sig. Jag känner för mina kollegor...inga problem med dem...vi är ett unikt gäng...ett härligt gäng. Jag hade en underbar känsla innan semestern...dit vill jag tillbaka. Jag vet inte om jag orkar söka nytt jobb och börja om på nytt. Dels har jag inte lätt för att få jobb, dels tar det lite tid för mig att känna trygghet. Tryggheten finns ju ändå på det jobb jag har idag...även om den är lite ruckad på för tillfället.
Mitt mående började påverka mitt liv utanför jobbet...jag märkte det trots att min underbare make inte sa något direkt. Tålamodet var inte lika stort längre...humörsvängningar blev tydligare...sömnen började bli lidande även hemma...fysiska symtom... Så jag satte mig ner med chefen och talade om exakt hur jag mådde. Det diskuterades om jag på något vis kunde plocka bort nätterna nu en tid för att återfå balans och energi. Jag har lite ledighet att ta ut. Tid bokades med vår handledare för enskilt samtal. Jag berättade för gruppen i den "stora" handledningen om mitt mående...viss förståelse och stöd fanns...men var det förståelse för rätt sak...det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig.
Så nu finns en massa frågor och farhågor. Jag är ledig från dygnspass året ut och har bara Procapita att koncentrera mig på. Gör jag rätt som tar denna ledighet? Vad blir konsekvenserna av det? Kommer det ligga mig i last? Hur blir det sen efter jul och nyår? Dygnspass igen eller? Hur gör jag om dygnspass inte fungerar? Om det nu är det som skapar detta mående? Jag kommer att sakna förståelse för det i så fall. Jag hade ju betydligt fler dygnspass innan semestern och då hörde ingen mig klaga. Sen semestern har jag inte haft så många dygnspass, men de har förekommit. Och nu klagar jag. Med tanke på att jag inte ville ha dygnspass från början, så lär inte förståelsen finnas där.
Dessutom funderar chefen på att plocka bort mig som vikarie för koordinatorn när hon är ledig och istället använda sin högra hand, en utomstående. Jag ska ju ta det på rätt sätt säger han, jag har ju gjort ett bra jobb. Men lite undervärderad känner jag mig nog...jag kan nog inte ta det på rätt sätt. Jag har aldrig upplevt det som belastning att vara koordinator. Jag är inte utsatt i den bemärkelse som ordinarie koordinator är...av killarna. Viss personal kan verkligen se mig i den rollen och kan än idag komma och rådfråga mig om saker medan viss personal inte alls ser mig i den rollen. Visst har jag haft svårt att släppa behandlingassistentens roll när jag varit koordinator och tvärt om. Visst har jag lättare för vissa saker och svårare för andra i rollen som koordinator. Jag är kanske i det stora hela inte helt bekväm i rollen...kanske inte rätt person för det...men samtidigt har det varit en intressant utmaning. Har han överhuvudtaget tänkt på hur det ser ut inför de andra i personalgruppen? Jag tror inte det. Jag tror bara han ser kronor-tecknet framför sig. Att ha mig som stående vikarie skulle innebära en högre löneökning i april än vad jag gissar att det kan bli nu...om jag plockas bort.
Vad orsakar mitt mående? Varför mår jag så här? Hur ska jag hitta tillbaka till den känslan av glädjande karaktär som jag känt tidigare men som nu verkar borta?
Nej, mitt mående är jobbrelaterat på något vis. På vilket vis är jag dock ännu oklar över. Just nu är min tjänst delad, jag har 50 % där jag sitter med Procapita och då sitter jag på annat ställe än på boendet och sedan har jag 50 % på boendet som behandlingsassistent med samma schema som alla andra där, d.v.s. dygnspass. Att sitta med Procapita är en sak...där sitter jag i min egen lilla värld och där kan jag planera och lägga upp arbetet efter vad som passar mig bäst. Det är när jag ska ut på boendet som måendet sviktar...en knut i magen och tårar i ögonen. Vad är det som orsakar detta? Varför? Hur ska jag komma tillbaka?
Är det dygnspassen som gör det? Är det så att kroppen inte klarar av den typen av arbetstider och nu har lagt av? Det är ju lite speciellt med sådant schema. Jag har anlag för migrän med aura, där jag är beroende av regelbundenhet i vardagen för att slippa anfall. Det betyder bl.a. att god natts sömn är a och o för att slippa anfall. På jobbet sover jag inte. Vi har sovande jour men det tar alltid upp till kanske två timmar innan jag får sån ro att jag kan släcka lampan och försöka sova. Men då återstår inte lång tid innan det är dags att gå upp och börja jobba igen. Under den korta tid nickar jag till men vaknar också ett flertal gånger. Jag är redo att sova när klockan ringer och det är dags för en ny dag. Det krävs oerhört mycket då för att klara av att vara på topp fram till klockan 16.00.
Jag känner ju för denna verksamhet...jag har varit med från början. Jag känner för killarna...även om deras frustration smittar av sig. Jag känner för mina kollegor...inga problem med dem...vi är ett unikt gäng...ett härligt gäng. Jag hade en underbar känsla innan semestern...dit vill jag tillbaka. Jag vet inte om jag orkar söka nytt jobb och börja om på nytt. Dels har jag inte lätt för att få jobb, dels tar det lite tid för mig att känna trygghet. Tryggheten finns ju ändå på det jobb jag har idag...även om den är lite ruckad på för tillfället.
Mitt mående började påverka mitt liv utanför jobbet...jag märkte det trots att min underbare make inte sa något direkt. Tålamodet var inte lika stort längre...humörsvängningar blev tydligare...sömnen började bli lidande även hemma...fysiska symtom... Så jag satte mig ner med chefen och talade om exakt hur jag mådde. Det diskuterades om jag på något vis kunde plocka bort nätterna nu en tid för att återfå balans och energi. Jag har lite ledighet att ta ut. Tid bokades med vår handledare för enskilt samtal. Jag berättade för gruppen i den "stora" handledningen om mitt mående...viss förståelse och stöd fanns...men var det förståelse för rätt sak...det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig.
Så nu finns en massa frågor och farhågor. Jag är ledig från dygnspass året ut och har bara Procapita att koncentrera mig på. Gör jag rätt som tar denna ledighet? Vad blir konsekvenserna av det? Kommer det ligga mig i last? Hur blir det sen efter jul och nyår? Dygnspass igen eller? Hur gör jag om dygnspass inte fungerar? Om det nu är det som skapar detta mående? Jag kommer att sakna förståelse för det i så fall. Jag hade ju betydligt fler dygnspass innan semestern och då hörde ingen mig klaga. Sen semestern har jag inte haft så många dygnspass, men de har förekommit. Och nu klagar jag. Med tanke på att jag inte ville ha dygnspass från början, så lär inte förståelsen finnas där.
Dessutom funderar chefen på att plocka bort mig som vikarie för koordinatorn när hon är ledig och istället använda sin högra hand, en utomstående. Jag ska ju ta det på rätt sätt säger han, jag har ju gjort ett bra jobb. Men lite undervärderad känner jag mig nog...jag kan nog inte ta det på rätt sätt. Jag har aldrig upplevt det som belastning att vara koordinator. Jag är inte utsatt i den bemärkelse som ordinarie koordinator är...av killarna. Viss personal kan verkligen se mig i den rollen och kan än idag komma och rådfråga mig om saker medan viss personal inte alls ser mig i den rollen. Visst har jag haft svårt att släppa behandlingassistentens roll när jag varit koordinator och tvärt om. Visst har jag lättare för vissa saker och svårare för andra i rollen som koordinator. Jag är kanske i det stora hela inte helt bekväm i rollen...kanske inte rätt person för det...men samtidigt har det varit en intressant utmaning. Har han överhuvudtaget tänkt på hur det ser ut inför de andra i personalgruppen? Jag tror inte det. Jag tror bara han ser kronor-tecknet framför sig. Att ha mig som stående vikarie skulle innebära en högre löneökning i april än vad jag gissar att det kan bli nu...om jag plockas bort.
Vad orsakar mitt mående? Varför mår jag så här? Hur ska jag hitta tillbaka till den känslan av glädjande karaktär som jag känt tidigare men som nu verkar borta?
Ja jag är svag för listor...
1. Är du nöjd med ditt namn eller önskar du dig ett annat? När jag var yngre ville jag byta, men idag är jag helt nöjd med mitt namn.
2. Saknar du något i ditt liv? Jag saknar ett par viktiga saker just nu.
3. Sommar eller vinter? Tro det eller ej, men jag svarar vinter.
4. Vad var det första du la märke till hos din partner, som du föll för? Hans lugn var precis vad jag behövde få in i mitt liv.
5. Vilken är den bästa julklapp du fått? Oj...Kanske alla kramdjuren min faster gav mig när jag var liten.
6. Påverkas du av media och alla s.k. ideal? Till viss del.
7. Vart i världen skulle du helst vilja leva? Jag trivs bra där jag är idag och skulle nog inte vilja byta ut det mot något, men det finns drömställen att besöka för en begränsad tid.
8. Finns det något du ångrar att du gjort? Med facit i hand så finns det nog ett par saker...typ...
9. Hur många barn vill du ha? Minst två.
10. Har du återkommande drömmar? Nej det tror jag inte, inget jag minns i så fall.
11. Om du fick äta en maträtt resten av detta år, vad skulle du välja då? Troligtvis tacos. Men en skinksås till pasta som jag gör ibland, går ju inte heller av för hackor.
12. Märkeskläder eller inte? Köper inte märkeskläder. Vad jag handlar avgörs om jag själv tycker det är snyggt och sitter bra.
13. Vart ska du/ni fira jul? Det blir faktiskt här hemma hos oss.
14. Har du ett nyårslöfte? Avger aldrig nyårslöften.
15. Vad har du för planer för dagen? Det blir en del plock här hemma, mycket tvätt exempelvis. I övrigt mest ta det lugnt.
2. Saknar du något i ditt liv? Jag saknar ett par viktiga saker just nu.
3. Sommar eller vinter? Tro det eller ej, men jag svarar vinter.
4. Vad var det första du la märke till hos din partner, som du föll för? Hans lugn var precis vad jag behövde få in i mitt liv.
5. Vilken är den bästa julklapp du fått? Oj...Kanske alla kramdjuren min faster gav mig när jag var liten.
6. Påverkas du av media och alla s.k. ideal? Till viss del.
7. Vart i världen skulle du helst vilja leva? Jag trivs bra där jag är idag och skulle nog inte vilja byta ut det mot något, men det finns drömställen att besöka för en begränsad tid.
8. Finns det något du ångrar att du gjort? Med facit i hand så finns det nog ett par saker...typ...
9. Hur många barn vill du ha? Minst två.
10. Har du återkommande drömmar? Nej det tror jag inte, inget jag minns i så fall.
11. Om du fick äta en maträtt resten av detta år, vad skulle du välja då? Troligtvis tacos. Men en skinksås till pasta som jag gör ibland, går ju inte heller av för hackor.
12. Märkeskläder eller inte? Köper inte märkeskläder. Vad jag handlar avgörs om jag själv tycker det är snyggt och sitter bra.
13. Vart ska du/ni fira jul? Det blir faktiskt här hemma hos oss.
14. Har du ett nyårslöfte? Avger aldrig nyårslöften.
15. Vad har du för planer för dagen? Det blir en del plock här hemma, mycket tvätt exempelvis. I övrigt mest ta det lugnt.
söndag 9 november 2008
Fyll i resten
1. Jag har insett att min senaste kyss fick jag för inte så längesedan.
2. Jag lyssnar på Anastacia - Never gonna love again.
3. Jag pratar och hoppas någon lyssnar.
4. Jag tycker om golvet vi köpt och som maken håller på att lägga där nere samt matbordet och stolarna vi köpt idag.
5. Igår var jag dödstrött efter ett 24-timmars arbetspass.
6. Min första riktiga kyss var med en vars namn jag helst vill glömma.
7. Jag avskyr när folk bara försöker hitta fel hos andra och inte klarar av uppmuntran och beröm.
8. Kärleken är ett unikt band mellan två människor, två kroppar och en själ.
9. Jag gillar att fördriva tiden vid datorn.
10. Jag kommer alltid att sakna min kära pappa.
11. Jag är hemligt förälskad i ingen, älskar bara en och det vet han klart och tydligt om.
12. Sist jag grät var när jag förstod att min mamma inte mådde alltför bra.
13. När jag är glad är energinivån på max och det märks. Tro mig!
14. När jag vaknar på morgonen vaknar även katten.
15. Innan jag går och lägger mig kysser jag maken godnatt.
16. Just nu tänker jag på hur jag ska kunna få utlopp för frustration jag bär på.
17. Idag har jag köpt nytt matbord och stolar.
18. I natt ska jag gottgöra.
19. Imorgon är jag ledig och tänker njuta till 100 % av den ledigheten.
20. Jag vill uppleva vissa saker och det inom en snar framtid.
Lista snodd av Johanna, f'låt!
2. Jag lyssnar på Anastacia - Never gonna love again.
3. Jag pratar och hoppas någon lyssnar.
4. Jag tycker om golvet vi köpt och som maken håller på att lägga där nere samt matbordet och stolarna vi köpt idag.
5. Igår var jag dödstrött efter ett 24-timmars arbetspass.
6. Min första riktiga kyss var med en vars namn jag helst vill glömma.
7. Jag avskyr när folk bara försöker hitta fel hos andra och inte klarar av uppmuntran och beröm.
8. Kärleken är ett unikt band mellan två människor, två kroppar och en själ.
9. Jag gillar att fördriva tiden vid datorn.
10. Jag kommer alltid att sakna min kära pappa.
11. Jag är hemligt förälskad i ingen, älskar bara en och det vet han klart och tydligt om.
12. Sist jag grät var när jag förstod att min mamma inte mådde alltför bra.
13. När jag är glad är energinivån på max och det märks. Tro mig!
14. När jag vaknar på morgonen vaknar även katten.
15. Innan jag går och lägger mig kysser jag maken godnatt.
16. Just nu tänker jag på hur jag ska kunna få utlopp för frustration jag bär på.
17. Idag har jag köpt nytt matbord och stolar.
18. I natt ska jag gottgöra.
19. Imorgon är jag ledig och tänker njuta till 100 % av den ledigheten.
20. Jag vill uppleva vissa saker och det inom en snar framtid.
Lista snodd av Johanna, f'låt!
måndag 3 november 2008
Elvis eller Elvisa?
Jag kan absolut inte könsbestämma katter och har aldrig kunnat och har aldrig lärt mig. Det har alltid varit andra som könsbestämt de katter som varit i min ägo och de har alltid vetat vad de pratar om.
När vi nu flyttade till hus, var jag redo för att skaffa katt igen. Det tog mig typ tre år drygt att bli redo för katt igen. En kollega till mig ordnade det hela, hennes bekants katt hade fått kattungar nämligen. De lovade att spara den sötaste hanen till mig. De började kalla honom Elvis.
Vi bestämde att det skulle han få fortsätta heta. Matskålarna har anpassats efter det på ett härligt och lite småkomiskt sätt med pricksäker text på. Han flyttade till oss den 10 oktober. Allt byggdes upp kring det faktum att det var en hane vi tog oss an.
Sen kommer svärföräldrarna på besök i helgen och svärfar säger direkt att Elvis är en hona. Det yttras vid ett par tillfällen och för var gång känner jag mig dummare och ännu mer korkad än vad jag redan är. Det är sånt som jag borde ha vetat, sånt som jag borde ha känt till. Hela bilden raserar. Vi som så stolt visat upp matskålarna och refererat till honom som just en han. Det blev ju bara så fel, man kände sig verkligen som en dum blondin, en jubelidiot eller nåt.
Okej, jag tycker fortfarande lika mycket om katten, oavsett kön. Katten är fortfarande jättego och mina känslor för katten kommer aldrig att ändras. Men jag undrar vad jag ska tro just nu. Okej, vi kommer ju så småningom att märka vilket kön det är, det kan ju vara lite knepigt att avgöra just nu, men när de är könsmogna så är det ju ingen tvekan om saken längre. Kulor eller inga kulor, det är frågan?!?!
Jag har aldrig tidigare ägt en hona, så detta kan bli en ny erfarenhet. Om svärfar har rätt vill säga... Men som sagt, jag tycker inte mindre om katten nu jämfört med tidigare. Det är fortfarande min busunge, min sötnos, min älskade kissekatt.
Men ska vi kalla katten Elvis eller Elvisa nu?
När vi nu flyttade till hus, var jag redo för att skaffa katt igen. Det tog mig typ tre år drygt att bli redo för katt igen. En kollega till mig ordnade det hela, hennes bekants katt hade fått kattungar nämligen. De lovade att spara den sötaste hanen till mig. De började kalla honom Elvis.
Vi bestämde att det skulle han få fortsätta heta. Matskålarna har anpassats efter det på ett härligt och lite småkomiskt sätt med pricksäker text på. Han flyttade till oss den 10 oktober. Allt byggdes upp kring det faktum att det var en hane vi tog oss an.
Sen kommer svärföräldrarna på besök i helgen och svärfar säger direkt att Elvis är en hona. Det yttras vid ett par tillfällen och för var gång känner jag mig dummare och ännu mer korkad än vad jag redan är. Det är sånt som jag borde ha vetat, sånt som jag borde ha känt till. Hela bilden raserar. Vi som så stolt visat upp matskålarna och refererat till honom som just en han. Det blev ju bara så fel, man kände sig verkligen som en dum blondin, en jubelidiot eller nåt.
Okej, jag tycker fortfarande lika mycket om katten, oavsett kön. Katten är fortfarande jättego och mina känslor för katten kommer aldrig att ändras. Men jag undrar vad jag ska tro just nu. Okej, vi kommer ju så småningom att märka vilket kön det är, det kan ju vara lite knepigt att avgöra just nu, men när de är könsmogna så är det ju ingen tvekan om saken längre. Kulor eller inga kulor, det är frågan?!?!
Jag har aldrig tidigare ägt en hona, så detta kan bli en ny erfarenhet. Om svärfar har rätt vill säga... Men som sagt, jag tycker inte mindre om katten nu jämfört med tidigare. Det är fortfarande min busunge, min sötnos, min älskade kissekatt.
Men ska vi kalla katten Elvis eller Elvisa nu?
onsdag 22 oktober 2008
Känsligt...
Jag skrev om avundsjuka. Jag plockade bort det inlägget då det kändes fel, det kändes som om fel tankegång förmedlades, att jag inte fick fram det jag ville med det inlägget. I själva verket var det kanske rätt tankegång, men samtidigt ett känsligt ämne som jag inte ville påminnas om. Det kanske var lite både ock. Delar av det hade jag behövt formulera om, delar av det var dagens sanning.
Ett samtal på msn igår kväll fick mig att fundera. Jag vill gärna förmedla en bild av mig själv till andra, så att de kan lära känna mig. Jag vill gärna berätta för de som vill veta. Jag vill inte stå utanför och titta på vad alla andra hittar på för kul. Jag vill vara en aktiv del av det och inte upplevas som ett hinder, att en mur finns att övervinna först innan man når fram till mig. Men jag vet inte vilka som vill veta som inte redan vet. Jag vet inte vad jag ska berätta för att de ska känna att de känner mig. Tänk om det finns en lååååång frågelista till mig innehållandes både vardagsfrågor och djupa frågor kring känsliga ämnen. Det hade underlättat. Men det ska givetvis inte behövas. Hur ska jag göra? Jag vill gärna berätta för de som vill lyssna.
Nu vill jag bara bli piggare, bli fri från förkylning, få utlopp för frustration jag upplever... Då ser jag kanske saker och ting klarare.
Tar till mig ett råd för framtida inlägg. Skriv, utan att tänka, det som skrivs är det rätta för stunden. Tack vännen, du vet vem du är.
Ett samtal på msn igår kväll fick mig att fundera. Jag vill gärna förmedla en bild av mig själv till andra, så att de kan lära känna mig. Jag vill gärna berätta för de som vill veta. Jag vill inte stå utanför och titta på vad alla andra hittar på för kul. Jag vill vara en aktiv del av det och inte upplevas som ett hinder, att en mur finns att övervinna först innan man når fram till mig. Men jag vet inte vilka som vill veta som inte redan vet. Jag vet inte vad jag ska berätta för att de ska känna att de känner mig. Tänk om det finns en lååååång frågelista till mig innehållandes både vardagsfrågor och djupa frågor kring känsliga ämnen. Det hade underlättat. Men det ska givetvis inte behövas. Hur ska jag göra? Jag vill gärna berätta för de som vill lyssna.
Nu vill jag bara bli piggare, bli fri från förkylning, få utlopp för frustration jag upplever... Då ser jag kanske saker och ting klarare.
Tar till mig ett råd för framtida inlägg. Skriv, utan att tänka, det som skrivs är det rätta för stunden. Tack vännen, du vet vem du är.
tisdag 21 oktober 2008
Bortplockat...
Häromdagen skrev jag ett inlägg om avundsjuka.
Jag har läst det ett par gånger sen dess och varje gång kommer jag till samma slutsats.
Det jag ville föra fram med det inlägget, fanns inte där. Jag lyckades inte få fram den tankegång jag ville förmedla.
Jag lyckas inte heller formulera om det så att det blir som jag tänkt mig från början.
Så jag valde istället att plocka bort inlägget.
Tack Jessica för din kommentar dock. Jag hann ta del av den innan jag fattade mitt beslut att plocka bort inlägget. Jag tar det du skrev med mig på den vidare färden.
Jag har läst det ett par gånger sen dess och varje gång kommer jag till samma slutsats.
Det jag ville föra fram med det inlägget, fanns inte där. Jag lyckades inte få fram den tankegång jag ville förmedla.
Jag lyckas inte heller formulera om det så att det blir som jag tänkt mig från början.
Så jag valde istället att plocka bort inlägget.
Tack Jessica för din kommentar dock. Jag hann ta del av den innan jag fattade mitt beslut att plocka bort inlägget. Jag tar det du skrev med mig på den vidare färden.
söndag 12 oktober 2008
1 vecka kvar...
Då är man vikarierande koordinator igen...fyra veckor denna gång...tre av dem är redan avklarade...en återstår...och frustrationen bara växer...
Skulle nog behöva skriva av mig kanske men finner inte de rätta orden...vill inte kränka...vill vara rättvis...men går det när man känner att någon inte har förtroende för en...som har gett en sin position under en tid men som sen inte beter sig som om tillit finns...
Hur ska man få utlopp för sin frustration?
Skulle nog behöva skriva av mig kanske men finner inte de rätta orden...vill inte kränka...vill vara rättvis...men går det när man känner att någon inte har förtroende för en...som har gett en sin position under en tid men som sen inte beter sig som om tillit finns...
Hur ska man få utlopp för sin frustration?
söndag 28 september 2008
Kristen?
När jag pluggade till socialpedagog i Kristianstad (examen 2004), fick jag av en kurskamrat veta att hon var övertygad om att jag var kristen. Var hon fick det ifrån, vet jag inte.
Den 18 september 2008, i Växjö, under en shoppingtur efter en dags utbildning, out of the blue, frågar koordinatorn mig: "Är du kristen?". Varifrån den frågan dök upp, vet jag inte.
Nu har det alltså upprepat sig och jag börjar ställa mig frågan vad det är hos mig som får andra att tro detta.
Jag tillhör svenska kyrkan, jag är döpt, konfirmerad och gift i kyrkan. Jag tror dock inte på en Gud. Jag tror mer på ödet.
Så vad är det hos mig som får andra att tro detta, att jag är kristen? Är det mitt sätt att leva?
Visserligen har jag i efterhand fått höra att koordinatorn ställt den frågan till flera av mina kollegor, så från hennes sida är det nog mer en nyfikenhet grundad på hennes egen rätt starka kristna tro. Så nu hoppas jag bara där att hon inte tog illa vid sig av mitt svar.
Men det från Kristianstad, var kommer det ifrån?
Någon därute som har en teori?
Den 18 september 2008, i Växjö, under en shoppingtur efter en dags utbildning, out of the blue, frågar koordinatorn mig: "Är du kristen?". Varifrån den frågan dök upp, vet jag inte.
Nu har det alltså upprepat sig och jag börjar ställa mig frågan vad det är hos mig som får andra att tro detta.
Jag tillhör svenska kyrkan, jag är döpt, konfirmerad och gift i kyrkan. Jag tror dock inte på en Gud. Jag tror mer på ödet.
Så vad är det hos mig som får andra att tro detta, att jag är kristen? Är det mitt sätt att leva?
Visserligen har jag i efterhand fått höra att koordinatorn ställt den frågan till flera av mina kollegor, så från hennes sida är det nog mer en nyfikenhet grundad på hennes egen rätt starka kristna tro. Så nu hoppas jag bara där att hon inte tog illa vid sig av mitt svar.
Men det från Kristianstad, var kommer det ifrån?
Någon därute som har en teori?
Utmanad...igen...
Men denna gång av en annan god vän som heter Jessica. Kul sånt här ju...ja för mig i alla fall.
REGLERNA
Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar. Be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.
1) Vilken mat äter du ofta? Köttfärsrätter i olika former.
2) När du är på kalas, är du den person som sitter eller du hjälper till att duka av? Verkligen beroende på vem jag är hos, men oftast försöker jag vara hjälpsam.
3) Var sitter du helst när du bloggar? Jag kryper gärna upp i soffan med den bärbara datorn, men jag sitter dock oftast vid den stationära datorn i vårt lilla kontor.
4) Köper du ofta Triss? Nej, det gör jag inte. Visst kan det hända men de gångerna är lätträknade.
5) Vilket land eller stad har varit din bästa semester? Oj... Det är nog inte mycket som slår de familjesemestrar vi hade när jag var liten. Det var alltid inom Sverige, men i olika städer, oftast kopplat till var schack-sm gick av stapeln.
6) Vilken tv-kanal tittar du på mest? Just nu är det nog mest tv3 och tv4 tror jag.
Nu har jag bara ett dilemma... Jag känner ju inte så många som bloggar och som inte redan har blivit utmanade och har därmed svårt att utmana vidare. Så jag lämnar det öppet till alla som känner sig villiga att anta utmaningen.
REGLERNA
Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar. Be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.
1) Vilken mat äter du ofta? Köttfärsrätter i olika former.
2) När du är på kalas, är du den person som sitter eller du hjälper till att duka av? Verkligen beroende på vem jag är hos, men oftast försöker jag vara hjälpsam.
3) Var sitter du helst när du bloggar? Jag kryper gärna upp i soffan med den bärbara datorn, men jag sitter dock oftast vid den stationära datorn i vårt lilla kontor.
4) Köper du ofta Triss? Nej, det gör jag inte. Visst kan det hända men de gångerna är lätträknade.
5) Vilket land eller stad har varit din bästa semester? Oj... Det är nog inte mycket som slår de familjesemestrar vi hade när jag var liten. Det var alltid inom Sverige, men i olika städer, oftast kopplat till var schack-sm gick av stapeln.
6) Vilken tv-kanal tittar du på mest? Just nu är det nog mest tv3 och tv4 tror jag.
Nu har jag bara ett dilemma... Jag känner ju inte så många som bloggar och som inte redan har blivit utmanade och har därmed svårt att utmana vidare. Så jag lämnar det öppet till alla som känner sig villiga att anta utmaningen.
måndag 22 september 2008
Kul grej...
Ett tidsfördriv som jag "råkat" hitta på min gode vän Lindas blogg.
Instruktioner:
Ta fram din mobil.
Bläddra igenom din inkorg.
Stanna när du räknat till tio och skriva första meningen i sms:et.
Gör likadant på varje fråga.
Instruktioner:
Ta fram din mobil.
Bläddra igenom din inkorg.
Stanna när du räknat till tio och skriva första meningen i sms:et.
Gör likadant på varje fråga.
- Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig? Grodloppet har startat.
- Vad säger du alltid till din bästa kompis? I watch you sleep in the still of the night.
- Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss? Då sa den tappre siste mohikanen: "Vilda västern är ej som förut".
- Vilket sms blev du mest berörd av? Vad gör en söt flicka som du en kväll som denna?
- Vad säger din mamma innan du går och lägger dig? Slöfock.
- Vad skulle du skrika om du vann en miljon? I feel wonderful because I see the love light in your eyes.
- Vilka ord skulle du säga till Gud om du trodde på honom? Ska till kund nu, men innan dess vill jag bara säga: pusseli-puss-puss-puss.
- Vad vill du höra mest av allt? Förresten, har jag berättat att jag älskar dig jättemycket?
- Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen? Angel, med Jimmy Nail.
- Din mest romantiska replik? Gott nytt år.
- Vad skulle du säga om du blev bestulen? Vi får fixa det ikväll.
Utmanad...
Jag har blivit utmanad av en god vän med det vackra namnet Linda. Och jag är givetvis inte sen att nappa på utmaningar. Så...
SAKER
5 saker i min frys:
Köttfärs, Kyckling, Glass, Bröd, Hemmabakade muffins.
5 saker i min garderob:
Jeans, Tjocka tröjor, Cardigans, Kjolar, Shorts.
5 saker i min väska:
Plånbok, Almanacka, Mobil, Bilnycklar, Pennor.
5 saker i min bil:
Solglasögon, Cd-skivor, Nalle som luktar gott, Penna, Karta över Amsterdam.
5 personer som jag utmanar:
Jag känner tyvärr inte så många som skriver blogg...
SAKER
5 saker i min frys:
Köttfärs, Kyckling, Glass, Bröd, Hemmabakade muffins.
5 saker i min garderob:
Jeans, Tjocka tröjor, Cardigans, Kjolar, Shorts.
5 saker i min väska:
Plånbok, Almanacka, Mobil, Bilnycklar, Pennor.
5 saker i min bil:
Solglasögon, Cd-skivor, Nalle som luktar gott, Penna, Karta över Amsterdam.
5 personer som jag utmanar:
Jag känner tyvärr inte så många som skriver blogg...
tisdag 16 september 2008
Blandad kompott
Nya kunskaper från HD:
- Rembrandts morfar var bagare.
- Jordnötter är en av beståndsdelarna i dynamit.
Citat från veckotidning:
- Att alltid vara en smula barn, det är att vara riktigt vuxen. (Jevgenij Jevtusjenko, rysk författare)
- Var dig själv, annars finns det ingen som du. (Från en läsare från Kalmar.)
Annat kul från veckotidning:
- I Lettland sägs det ge skönhet om man springer naken i morgondaggen på midsommardagen. Någon som är pigg på att prova?
måndag 15 september 2008
Andas...
Vissa kan läsa mig som en öppen bok, men för de flesta är jag nog rätt okänd. Det är inte många som känner mig, vad gäller allt från basic facts till djupare detaljer.
Ett av mina kännetecken är att jag är en filosof, en tänkare. Jag tänker mycket, oftast alltför mycket. Det är tankar kring sådant som varit, sådant som är och sådant som komma skall, hur det har varit, hur det är och hur jag vill att det ska vara. Det är verkligen på gott och ont som jag låter tankarna väckas. De hjälper en att stanna upp och reflektera så att inte fotfästet förloras. Men man kan också fastna i en viss tanke, som sedan får oanade proportioner och skapar tvivel och osäkerhet. Det är nog i ett sådant läge jag just nu befinner mig.
Innan jag gick på semester, hade jag en bra känsla i kroppen. Jag kände att allt var lugnt, allt var roligt. Jag kände att jag hade landat och funnit en roll som jag trivdes i. Jag kände att jag fick bekräftelse på att jag inte stod och stampade på samma ställe längre, att jag hade gått framåt och utvecklats. Jag kände det själv samtidigt som även andra runt omkring mig gjorde mig uppmärksam på det. Detta var en viktig insikt, verkligen a och o för att inte försvinna iväg.
Semestern som varade i 3,5 veckor var helt fantastisk. Den var fylld av massa roliga äventyr, flytt till hus, resa till Holland. Inte en tanke ägnade jag åt jobbet, det var äkta avkoppling.
Semestern tog slut och jag skulle återgå till jobbet. Dock inte till mitt eget schema de första två veckorna utan jag skulle inleda med att vikariera för vår koordinator. Spännande utmaning som jag inte tvekade att ta mig an, jag hade mycket att vinna på det, både i arbetet och på hemmaplan. I slutändan började jag dock tvivla på hur bra jag hade lyckats. Jag kände att det var med blandat resultat jag lyckats utföra min uppgift. Det var min personliga uppfattning. Men flera av kollegorna sa motsatsen. Y poängterade mer än en gång hur fint jag fungerade i min nya roll och hur självständig och självgående jag var. Och E ska vi inte tala om, oj oj oj vad han öste beröm över mig i ett telefonsamtal, och det trots att det var just han som blev mest utsatt för mig och mina delegeringar. En annan kollega, M F, kallade honom skämtsamt för ”rövslickare”, vilket fick mig att le stort. M C, som var övertygad om att det hänt massor under de två veckorna, att det faktiskt blivit något gjort av den person som innehade den positionen. Och chefen var nöjd. Koordinatorn ska vara ledig igen och då ser chefen det som bästa lösningen att jag intar den rollen igen. Det får jag väl se som ett bra betyg från ledningens sida. Och killarna på boendet har nog tyckt det varit småkul, de har kallat mig vid koordinatorns namn. I början var det mindre kul för mig då jag värnar oerhört mycket om min identitet, men för deras skull spelade jag med. Jag vet nog innerst inne varför de gjorde så. Det värmer ett hjärta som ibland är lite kallt.
Sådana ord borde ha fått alla tvivel att försvinna.
Jag har även fått höra av kollegor att de ser att killarna respekterar mig, men där är jag inte själv övertygad. Visst kan jag nämna exempel där respekten finns, men det finns andra exempel på personer som jag inte vet var jag har. Vi har det alla så förvisso, men de orden som yttrats till mig, ser jag inte själv hela sanningen i. Återigen ord som borde ha fått tvivel att försvinna.
Men de verkar inte vilja försvinna. När tvivlet har satt sina klor i mig, är det svårt att komma loss.
Men jag borde inte ha tvivel. Jag har det hur bra som helst här hemma. Jag har fortfarande drömmar som jag vill förverkliga och det finns en del av dem drömmarna som jag börjar bli lite otålig med. Men allt får ha sin tid. Jag har inga tvivel om jag borde vara på min tjänst eller inte. Jag har inga tvivel gentemot kollegor, jag känner att jag jobbar bra med dem som måste stå ut med mig under dygnspassen som står på schemat. Jag tycker vi har ett avslappnat arbetsklimat, ett bevis så gott som något är väl samtalsämnena. Kan man prata om sexleksaker med sina kollegor, så borde det vara rätt avslappnad stämning. Så inga tvivel angående jobbet, kollegorna, arbetsuppgifter med mera med mera med mera…
Jag är bara fysiskt och psykiskt trött. Jag valde att ta lite timeout, tog något dygnspass ledigt.
Jag får dock uppfattningen att andra fått intrycket av att jag har mått dåligare än så och det har spritt sig vidare, till chefen bland annat. Allt har fått större proportioner än vad som var tänkt. Nu måste jag ägna energi, som jag egentligen inte har, åt att övertyga alla om att det är ingen fara, jag upplever inte något som för stor belastning. Låt allt bara flyta på så ger sig allt med tiden. Jag är bara trött, inget annat…
Nu ska vi på utbildning, vi ska ha kul på den trippen. Vi går snart in i en ny andning när anställningsavtal förlängs. För min del sker underbara förändringar, min tjänst omvandlas till att bli 50 % som behandlingsassistent och 50 % som handläggare. Ett steg närmare drömjobbet. Jag har fortfarande kvar ett presentkort på ett spa, som ska utnyttjas när hösten blir ännu mer påtaglig.
Låt mig få andas bara…
Ett av mina kännetecken är att jag är en filosof, en tänkare. Jag tänker mycket, oftast alltför mycket. Det är tankar kring sådant som varit, sådant som är och sådant som komma skall, hur det har varit, hur det är och hur jag vill att det ska vara. Det är verkligen på gott och ont som jag låter tankarna väckas. De hjälper en att stanna upp och reflektera så att inte fotfästet förloras. Men man kan också fastna i en viss tanke, som sedan får oanade proportioner och skapar tvivel och osäkerhet. Det är nog i ett sådant läge jag just nu befinner mig.
Innan jag gick på semester, hade jag en bra känsla i kroppen. Jag kände att allt var lugnt, allt var roligt. Jag kände att jag hade landat och funnit en roll som jag trivdes i. Jag kände att jag fick bekräftelse på att jag inte stod och stampade på samma ställe längre, att jag hade gått framåt och utvecklats. Jag kände det själv samtidigt som även andra runt omkring mig gjorde mig uppmärksam på det. Detta var en viktig insikt, verkligen a och o för att inte försvinna iväg.
Semestern som varade i 3,5 veckor var helt fantastisk. Den var fylld av massa roliga äventyr, flytt till hus, resa till Holland. Inte en tanke ägnade jag åt jobbet, det var äkta avkoppling.
Semestern tog slut och jag skulle återgå till jobbet. Dock inte till mitt eget schema de första två veckorna utan jag skulle inleda med att vikariera för vår koordinator. Spännande utmaning som jag inte tvekade att ta mig an, jag hade mycket att vinna på det, både i arbetet och på hemmaplan. I slutändan började jag dock tvivla på hur bra jag hade lyckats. Jag kände att det var med blandat resultat jag lyckats utföra min uppgift. Det var min personliga uppfattning. Men flera av kollegorna sa motsatsen. Y poängterade mer än en gång hur fint jag fungerade i min nya roll och hur självständig och självgående jag var. Och E ska vi inte tala om, oj oj oj vad han öste beröm över mig i ett telefonsamtal, och det trots att det var just han som blev mest utsatt för mig och mina delegeringar. En annan kollega, M F, kallade honom skämtsamt för ”rövslickare”, vilket fick mig att le stort. M C, som var övertygad om att det hänt massor under de två veckorna, att det faktiskt blivit något gjort av den person som innehade den positionen. Och chefen var nöjd. Koordinatorn ska vara ledig igen och då ser chefen det som bästa lösningen att jag intar den rollen igen. Det får jag väl se som ett bra betyg från ledningens sida. Och killarna på boendet har nog tyckt det varit småkul, de har kallat mig vid koordinatorns namn. I början var det mindre kul för mig då jag värnar oerhört mycket om min identitet, men för deras skull spelade jag med. Jag vet nog innerst inne varför de gjorde så. Det värmer ett hjärta som ibland är lite kallt.
Sådana ord borde ha fått alla tvivel att försvinna.
Jag har även fått höra av kollegor att de ser att killarna respekterar mig, men där är jag inte själv övertygad. Visst kan jag nämna exempel där respekten finns, men det finns andra exempel på personer som jag inte vet var jag har. Vi har det alla så förvisso, men de orden som yttrats till mig, ser jag inte själv hela sanningen i. Återigen ord som borde ha fått tvivel att försvinna.
Men de verkar inte vilja försvinna. När tvivlet har satt sina klor i mig, är det svårt att komma loss.
Men jag borde inte ha tvivel. Jag har det hur bra som helst här hemma. Jag har fortfarande drömmar som jag vill förverkliga och det finns en del av dem drömmarna som jag börjar bli lite otålig med. Men allt får ha sin tid. Jag har inga tvivel om jag borde vara på min tjänst eller inte. Jag har inga tvivel gentemot kollegor, jag känner att jag jobbar bra med dem som måste stå ut med mig under dygnspassen som står på schemat. Jag tycker vi har ett avslappnat arbetsklimat, ett bevis så gott som något är väl samtalsämnena. Kan man prata om sexleksaker med sina kollegor, så borde det vara rätt avslappnad stämning. Så inga tvivel angående jobbet, kollegorna, arbetsuppgifter med mera med mera med mera…
Jag är bara fysiskt och psykiskt trött. Jag valde att ta lite timeout, tog något dygnspass ledigt.
Jag får dock uppfattningen att andra fått intrycket av att jag har mått dåligare än så och det har spritt sig vidare, till chefen bland annat. Allt har fått större proportioner än vad som var tänkt. Nu måste jag ägna energi, som jag egentligen inte har, åt att övertyga alla om att det är ingen fara, jag upplever inte något som för stor belastning. Låt allt bara flyta på så ger sig allt med tiden. Jag är bara trött, inget annat…
Nu ska vi på utbildning, vi ska ha kul på den trippen. Vi går snart in i en ny andning när anställningsavtal förlängs. För min del sker underbara förändringar, min tjänst omvandlas till att bli 50 % som behandlingsassistent och 50 % som handläggare. Ett steg närmare drömjobbet. Jag har fortfarande kvar ett presentkort på ett spa, som ska utnyttjas när hösten blir ännu mer påtaglig.
Låt mig få andas bara…
måndag 8 september 2008
Att lära sig något nytt varje dag...
- Ordet amatör kommer från franskans ord för älskare, amateur.
- Om NASA bestämde sig för att skicka fåglar ut i rymden, skulle de snart dö. Fåglar behöver nämligen dragningskraften för att svälja.
- American airlines sparade på ett år in 40 000 dollar genom att dra in en oliv på varje sallad i första klass.
lördag 6 september 2008
The most annoying thing...
http://gprime.net/game.php/theimpossiblequiz
Det är det mest frustrerande jag varit med om.
Frågan jag ställer mig är: VARFÖR?
Det är det mest frustrerande jag varit med om.
Frågan jag ställer mig är: VARFÖR?
måndag 1 september 2008
Kick-off
Det bestämdes för en tid sedan att jag och mina kollegor behövde en kick-off. Och så blev det. En femkamp på laserdome och här är lite bildbevis som visar hur galna vi är.
Gren 1 var Prickskytte i vanliga laserdome. Jag var "Terminator". Pang pang!
Gren 2 var Mad Cow, tjurridning, och så här bra gick det för mig:
Gren 3 var Gladiator Towers, mycket svårbalanserade. En match av tre vann jag. Wow!
Gren 1 var Prickskytte i vanliga laserdome. Jag var "Terminator". Pang pang!
Gren 2 var Mad Cow, tjurridning, och så här bra gick det för mig:
Gren 3 var Gladiator Towers, mycket svårbalanserade. En match av tre vann jag. Wow!
Gren 4 var Big Foot, där fyra i varje lag skulle samarbeta på ett par gigantiska skidor. Ja det började ju bra men sen gick det utför.
Gren 5 var Sumo Wrestling. Man var vacker som en dag eller nåt. Men vann gjorde jag över min motståndare.
Men det räckte inte till medalj. Men jag är glad ändå. Här är vi hela gänget.
Tack-kort
Här kommer det sista inlägget med koppling till min Holland-resa. Jag lovar! Jag ville bara så gärna visa tack-kortet vi fick av det nygifta paret. Första sidan såg ut så här, vigselringarna tillsammans med brudparet som stod på tårtan.
När man viker upp kortet, ser man först en bild på brudparet...
När man viker upp kortet, ser man först en bild på brudparet...
...och sen en bild på oss. Tydligen är varje tack-kort personligt skapat med tanke på ett sådant här foto.
På baksidan kan vi sen läsa texten
"Thank you for the lovely day(s)."
Mer Amsterdam...
Det kändes som om det blev för lite Amsterdam i ett tidigare inlägg. Så här kommer några bilder till. Först några byggnader som visar på att staden innehåller inte bara långsmala hus utan även större pampiga byggnader.
Undrar vad konstnären vill att man ska associera denna staty till...
En kanalbåt, en fantastisk möjlighet för turister att ta sig runt staden och få en bild av alla dess sevärdheter. Dock blev det ingen sådan tur för oss denna gång, men nästa...
Inte ovanligt med kanal ända upp till husväggen. Jag skulle gissa att folk tidigare har haft sina egna båtar precis utanför eller nåt...
lördag 30 augusti 2008
Holländskt bröllop
Brudparet själva, våra goda vänner herr och fru de Jongste.
Bilen de kom åkandes/körandes i. Herr de Jongste är mekaniker och lastbilsfanatiker.
Duvor som släpptes fria av brudparet utanför "town hall" där bröllopet ägde rum. En överraskning för dem, inget de hade kännedom om.
En mycket vacker tårta. Istället för det vanliga brudparet fanns där en lastbil med hög hatt och en elefant med brudbukett och slöja. Fru de Jongste är helt såld på elefanter, samlar på dem vilket inte går att undgå när man besöker deras hem.
Vanlig form av bröllopsfest i Holland, barbeque. Mycket smarrigt, i kombination med en delikat buffé.
Amsterdam
Observera de smala gatorna med de sneda husen. En mycket typisk syn i denna stad. Det finns en historia bakom de sneda husen. På grund av de smala gatorna och de långsmala husen är det mycket svårt att flytta in möbler där. Därav den vinkeln med en krok högst upp på husen. Möbler måste hissas upp och tas in genom fönstren. Det är också på dessa smala gator man finner "coffee shops".
Detta är också en typisk syn, en vacker kanal genom staden.
Elvis
Har jag berättat att jag ska bli kattägare igen? Det tog mig tre år drygt att bli redo för det igen. Är han inte söt? En kollega till mig har hjälpt mig finna denna sötnos. Hon känner de som äger hans mamma. De har döpt honom till Elvis och det ska han få fortsätta att heta. Någon gång mellan mitten av oktober och slutet av oktober flyttar han in. Han är då 12 veckor. *längtar*
Pust och stön...
Två veckor som vikarierande koordinator är slut. På ett sätt är det skönt att den ordinarie är tillbaka på måndag och jag får gå på mitt eget igen. Det har nämligen varit blandade känslor hos mig under denna tid, jag har mött blandad respons från andra och jag har säkert utfört mitt uppdrag med blandat resultat. Hoppas hon inte halshugger mig alltför mycket. Chefen verkade nöjd i alla fall. Jag är nog den första som fått veta att jag får förlängd anställning efter den sista september.
Samtidigt har jag haft mycket att vinna på att få gå dagtid och vara ledig kvällar och helger. Kul också med variationen det har inneburit att få ha helt andra uppgifter. Killarna har nog också tyckt det har varit roligt, de har hela sista veckan använt ordinarie koordinatorns namn på mig. De har sagt till mig att på måndag får jag börja heta Linda igen. De är ju bara så goa och vi har nog alla tagit dem till oss i våra hjärtan. Speciellt har jag nog tagit till mig en 14-åring, som jag tyvärr fick skälla ut igår. Långt samtal fick jag ha med vår alldeles egna busunge. Mamma-känslor kanske...
Kollegornas reaktion på mig i min nya roll har varit att jag och den ordinarie är som dag och natt. Jag delegerar uppgifter till dem. Exempelvis är det dem som jobbat vid en viss händelse som fått informera god man/vårdnadshavare om det inträffade, det har varit kontaktpersonen som fått hålla tolksamtal vid behov med mera. Sådant gör sällan ordinarie koordinator. Hon har ett kontrollbehov som heter duga och har därmed mycket svårt för att lämna ifrån sig uppgifter. Jag har varit mer självständig då jag har körkort och inte hon. Det har påverkat kollegorna på ett positivt sätt, då de har kunnat koncentrera sig på annat. En kollega sa till mig igår: "Då har det kanske blivit något gjort under dessa två veckor." Kanske inte så snällt sagt men vissa dagar är det nog tyvärr sanning. Alla har vi våra brister och de flesta av oss som jobbar ihop har god självinsikt och är därmed medvetna om sina styrkor och svagheter.
Min mobil kommer nog vara ljudlös på måndag... Blir väl annars nerringd av ordinarie koordinator... Nej hon får helt enkelt klara sig med den information jag lämnat till henne i ett kuvert fullt med ritade stjärnor och solar på. Välkommen tillbaka!
Nu ser vi med spänning fram emot 1 oktober och få se om det blir några förändringar.
Samtidigt har jag haft mycket att vinna på att få gå dagtid och vara ledig kvällar och helger. Kul också med variationen det har inneburit att få ha helt andra uppgifter. Killarna har nog också tyckt det har varit roligt, de har hela sista veckan använt ordinarie koordinatorns namn på mig. De har sagt till mig att på måndag får jag börja heta Linda igen. De är ju bara så goa och vi har nog alla tagit dem till oss i våra hjärtan. Speciellt har jag nog tagit till mig en 14-åring, som jag tyvärr fick skälla ut igår. Långt samtal fick jag ha med vår alldeles egna busunge. Mamma-känslor kanske...
Kollegornas reaktion på mig i min nya roll har varit att jag och den ordinarie är som dag och natt. Jag delegerar uppgifter till dem. Exempelvis är det dem som jobbat vid en viss händelse som fått informera god man/vårdnadshavare om det inträffade, det har varit kontaktpersonen som fått hålla tolksamtal vid behov med mera. Sådant gör sällan ordinarie koordinator. Hon har ett kontrollbehov som heter duga och har därmed mycket svårt för att lämna ifrån sig uppgifter. Jag har varit mer självständig då jag har körkort och inte hon. Det har påverkat kollegorna på ett positivt sätt, då de har kunnat koncentrera sig på annat. En kollega sa till mig igår: "Då har det kanske blivit något gjort under dessa två veckor." Kanske inte så snällt sagt men vissa dagar är det nog tyvärr sanning. Alla har vi våra brister och de flesta av oss som jobbar ihop har god självinsikt och är därmed medvetna om sina styrkor och svagheter.
Min mobil kommer nog vara ljudlös på måndag... Blir väl annars nerringd av ordinarie koordinator... Nej hon får helt enkelt klara sig med den information jag lämnat till henne i ett kuvert fullt med ritade stjärnor och solar på. Välkommen tillbaka!
Nu ser vi med spänning fram emot 1 oktober och få se om det blir några förändringar.
onsdag 13 augusti 2008
Holland - Del 2
- Vingarna på holländska vindkraftverk är enorma, gigantiska, kolossala, ofantliga, ja helt enkelt jättestora.
- Holländska vägverket värnar om sina trafikanter och ger dem små meddelande av omtanke. Exempelvis kan man ofta läsa "Word geen slaaprijder", som på engelska blir "Don't be a sleepyhead", d.v.s. kör inte för länge utan paus för då ökar risken att man tappar koncentrationen och kanske t.o.m. somnar.
- "Varkenshaas met roomkaas" är en fantastiskt delikat måltid som kan intas på "De Steelpan" i Berkel en Rodenrijs. Det smälte i munnen och var en otrolig smakupplevelse och njutning.
Foto från Holland är efterfrågade. Jag lovar att i ett inlägg längre fram kommer det att finnas bilder från denna resa. Min käre make måste bara göra vid dem först, då de just nu är i ett format som bara kan öppnas med ett särskilt program i hans dator. Suck... Så håll ögonen öppna, Jessica.
tisdag 12 augusti 2008
Holland
Slutsatser från vår resa till Holland:
- Det tar längre tid att åka till Holland än det tar att åka från Holland, trots att resan går samma väg.
- Tyskland är inte mitt favoritland. Det börjar direkt efter färden med färjan mellan Rödby-Puttgarden. Regnet bokstavligt "pouring down" och bilfärden blir ansträngande för föraren. Hamburg, trafikköernas rike, försenade oss med 2 timmar. Det gick mycket sakta och vädret blev bara varmare och varmare. Lite bättre på hemfärden, men dock inte helt felfritt. Dessutom kan tyskarna inte namnge sina hamburgare på McDonald's på ett vettigt sätt.
- Holländska bröllop är mindre strikta än svenska bröllop. Tårta före maten, inga speciella bestämda sittplatser och grillfest är den vanligaste varianten på bröllopsfest. Hur man är klädd varierar väldigt från mycket uppklätt till mycket vardagsklätt. Dessutom sätter de vigselringen på fel finger.
- När man kör bil i Holland, är det rekommenderat att koncentrera sig på att titta rakt fram och inte åt något annat håll. Vägar går i våningar, upp och ner, till höger och vänster, och innehållandes femtielva filer. Paniken kan vara nära om man råkar vända huvudet åt något annat håll än rakt fram. Kör man dessutom fel, så blir det mycket svårt att komma rätt igen.
- Holländarna har en fantastisk förmåga att designa sitt landskap, underbart vackert med kanaler, vackra hus med egna broar över kanaler, grönskan, allting välvårdat.
- Amsterdam är en speciell stad med sina sneda hus, sina små gator och gränder, kanaler och tusentals cyklister. Men staden ger samtidigt en obehagskänsla med alla coffeeshops, sexshops, drugshops och vad man nu ska kalla allt det som är legaliserat där men inte här.
- Sist men inte minst: Hemma är alltid bäst!
måndag 4 augusti 2008
Ord??? Inlägg??? Nä!!!
Snart avgår lilla blå från parkeringen vid vårt fina hus... Snart går nästa projekt av stapeln... Närmare bestämt tidigt (!!!) på onsdag morgon...
Tänkte jag skulle få ihop ett inlägg till innan dess...
Men fantasin och orden tryter...
Så nej, jag säger bara:
Hej då Sverige! På återseende!
Hallå Holland! Here we come!
Vaarwel!
Tänkte jag skulle få ihop ett inlägg till innan dess...
Men fantasin och orden tryter...
Så nej, jag säger bara:
Hej då Sverige! På återseende!
Hallå Holland! Here we come!
Vaarwel!
fredag 1 augusti 2008
Deja vu
Påskhelgen 2006 skulle firas hos min kära mamma. En liten vägsträcka dit hade fått ny hastighet och där stod polisen med sin laser. Min käre make trodde han körde i den gamla hastigheten och därmed skulle det bli lite böter men inget annat. Men han låg 1 km/h på fel sida gränsen och blev av med körkortet i två månader. Under den tiden fick jag agera privatchaffis och skjutsa honom till och från jobbet, då allmänna kommunikationer i princip var obefintliga.
Igår och idag har jag fått göra det igen, skjutsa honom till och från jobbet. Helt klart en deja vu-känsla.
Men anledningen har inte varit densamma. Denna gång beror det på att kylaren på hans bil kollapsat och den måste bytas innan han eller någon annan får köra den bilen. Jag har varit och hämtat en ny kylare idag.
Igår och idag har jag fått göra det igen, skjutsa honom till och från jobbet. Helt klart en deja vu-känsla.
Men anledningen har inte varit densamma. Denna gång beror det på att kylaren på hans bil kollapsat och den måste bytas innan han eller någon annan får köra den bilen. Jag har varit och hämtat en ny kylare idag.
torsdag 31 juli 2008
Intensivt!
Ja det är nog rätta ordet för denna veckas dagar hittills.
MÅNDAG 28 JULI
Kl 13.00 äntrade vi banken för att fixa resten av huslånet samt träffa mäklare och säljare för överlåtelse av huset. Äntligen skulle det bli vårt! Vi besökte sedan huset och förberedde lite inför flyttandet av alla våra tillhörigheter, bl.a. startade igång kyl och frys, såg till att det finns dryck till alla som skulle vara inblandade i flytten m.m. Vi upptäckte då att något hänt med frysen sedan säljarna avfrostade den och stängde av den. Den hade stått öppen i nästan två veckor i en hetta som heter duga och det har den inte tålt av någon okänd anledning. Dörrarna vägrade stänga sig. Det är en gammal frys så vi beslutade oss för att åka till en trevlig butik som säljer den typen av varor och införskaffade en ny frys, en som dessutom avfrostar sig själv. Tur i oturen att det hände nu och inte när den är full av mat. Dagen avslutades med ett besök hos ett par av flytthjälparna samt med att fixa det sista i lägenheten.
TISDAG 29 JULI
Kl 9.00 samlades vi, min kära mamma samt min bror och hans sambo i lägenheten i Ödåkra för att verkställa flytten. Min bror hade ordnat en rejäl lastbil att lasta i samt att vi hade möjlighet att låna ett släp av en kollega till mig. Efter en smarrig frukost bestående av beställda frallor, skred vi till verket. Min man och min bror åkte iväg för att hämta frysen. Min brors sambo åkte iväg ett ärende med sin dotter. Jag och mamma åkte iväg för att hämta släpet. Sedan fanns inget annat att göra än att börja lasta, och det kändes som om det aldrig tog slut. Men allt har ett slut och tidig eftermiddag var allt utom städgrejorna lastade.
En annan historia i historien: Forex på Väla centrum, ett stenkast från lägenheten, rånades denna förmiddag och polisjakt pågick. Polis med blåljus stod i en korsning och kollade läget när vi kom körandes med släpet. Polisen körde rundor i Ödåkra under en längre tid samtidigt som en polishelikopter cirkulerade över våra huvuden och det upplevdes som om den gick lägre och lägre. Och där står vi och lastar en stor lastbil, något som ser lagom misstänkt ut vid denna tidpunkt. :-)
Med allt lastat begav vi oss till Lilla Forsby, som nu skulle bli vårt nya hem. När vi anlänt, kom makens chef och kollega på besök med isglass och massa läsk. Tack ska ni verkligen ha! Operation avlastning under svettiga former (det var ju trots allt minst 30 grader varmt denna dag) påbörjades och avslutades. Ca kl 18.30 satt vi alla vid ett gatukök och intog en enklare middag. Trötta som bara den skiljdes vi sedan åt, släpet återlämnades och jag och maken kunde sedan fokusera på att få ihop en säng så att vi kunde få några timmars välbehövlig sömn. Zzzzzz...
ONSDAG 30 JULI
Från kl 9.00 till kl 22.30 pågick en flyttstädning av lägenheten i Ödåkra, givetvis med ett par matpauser. Jag hade fruktansvärt ont i rygg, axlar och nacke, för att inte tala om ben och händer/fingrar när detta var genomfört. "Jag kommer aldrig flytta mer" var nog de mest uttalade orden från min mun denna dag. Men färdiga blev vi och det är huvudsaken.
TORSDAG 31 JULI
Dagens datum och dags för besiktning av lägenhet. Det är märkligt vad man kan känna sig liten och utsatt i en sådan situation. Men den nya hyresgästen var nöjd med städning och det var inte alltför stora grejor som de hade att klaga på. Så nu är det adjö Ödåkra. Nycklarna är återlämnade och vi kan nu börja landa på allvar i vårt nya fina hus.
Jag kommer verkligen att trivas här!
Nu ska vi bara fixa gubbens bil också där kylaren har lagt av.
MÅNDAG 28 JULI
Kl 13.00 äntrade vi banken för att fixa resten av huslånet samt träffa mäklare och säljare för överlåtelse av huset. Äntligen skulle det bli vårt! Vi besökte sedan huset och förberedde lite inför flyttandet av alla våra tillhörigheter, bl.a. startade igång kyl och frys, såg till att det finns dryck till alla som skulle vara inblandade i flytten m.m. Vi upptäckte då att något hänt med frysen sedan säljarna avfrostade den och stängde av den. Den hade stått öppen i nästan två veckor i en hetta som heter duga och det har den inte tålt av någon okänd anledning. Dörrarna vägrade stänga sig. Det är en gammal frys så vi beslutade oss för att åka till en trevlig butik som säljer den typen av varor och införskaffade en ny frys, en som dessutom avfrostar sig själv. Tur i oturen att det hände nu och inte när den är full av mat. Dagen avslutades med ett besök hos ett par av flytthjälparna samt med att fixa det sista i lägenheten.
TISDAG 29 JULI
Kl 9.00 samlades vi, min kära mamma samt min bror och hans sambo i lägenheten i Ödåkra för att verkställa flytten. Min bror hade ordnat en rejäl lastbil att lasta i samt att vi hade möjlighet att låna ett släp av en kollega till mig. Efter en smarrig frukost bestående av beställda frallor, skred vi till verket. Min man och min bror åkte iväg för att hämta frysen. Min brors sambo åkte iväg ett ärende med sin dotter. Jag och mamma åkte iväg för att hämta släpet. Sedan fanns inget annat att göra än att börja lasta, och det kändes som om det aldrig tog slut. Men allt har ett slut och tidig eftermiddag var allt utom städgrejorna lastade.
En annan historia i historien: Forex på Väla centrum, ett stenkast från lägenheten, rånades denna förmiddag och polisjakt pågick. Polis med blåljus stod i en korsning och kollade läget när vi kom körandes med släpet. Polisen körde rundor i Ödåkra under en längre tid samtidigt som en polishelikopter cirkulerade över våra huvuden och det upplevdes som om den gick lägre och lägre. Och där står vi och lastar en stor lastbil, något som ser lagom misstänkt ut vid denna tidpunkt. :-)
Med allt lastat begav vi oss till Lilla Forsby, som nu skulle bli vårt nya hem. När vi anlänt, kom makens chef och kollega på besök med isglass och massa läsk. Tack ska ni verkligen ha! Operation avlastning under svettiga former (det var ju trots allt minst 30 grader varmt denna dag) påbörjades och avslutades. Ca kl 18.30 satt vi alla vid ett gatukök och intog en enklare middag. Trötta som bara den skiljdes vi sedan åt, släpet återlämnades och jag och maken kunde sedan fokusera på att få ihop en säng så att vi kunde få några timmars välbehövlig sömn. Zzzzzz...
ONSDAG 30 JULI
Från kl 9.00 till kl 22.30 pågick en flyttstädning av lägenheten i Ödåkra, givetvis med ett par matpauser. Jag hade fruktansvärt ont i rygg, axlar och nacke, för att inte tala om ben och händer/fingrar när detta var genomfört. "Jag kommer aldrig flytta mer" var nog de mest uttalade orden från min mun denna dag. Men färdiga blev vi och det är huvudsaken.
TORSDAG 31 JULI
Dagens datum och dags för besiktning av lägenhet. Det är märkligt vad man kan känna sig liten och utsatt i en sådan situation. Men den nya hyresgästen var nöjd med städning och det var inte alltför stora grejor som de hade att klaga på. Så nu är det adjö Ödåkra. Nycklarna är återlämnade och vi kan nu börja landa på allvar i vårt nya fina hus.
Jag kommer verkligen att trivas här!
Nu ska vi bara fixa gubbens bil också där kylaren har lagt av.
måndag 28 juli 2008
Grann-o-sämja Del 2
Vi har fått information förmedlat till oss gällande den äldre damen som bor i lägenheten ovanför oss.
Detta är tydligen en dam som alltid har uppfattats som elak. Hon har inga vänner och hennes barn hälsar nästan aldrig på. Det finns de som bor i huset som har slutat helt med att prata med henne. Tidigare hyresgäster i vår lägenhet har inte kunnat sitta ute om det har varit fint väder och de har haft gäster. Då har nämligen damen i fråga hällt ner vatten på dem.
Vi gjorde kanske rätt då som mailade vår hyresvärd om vår problematik med henne.
Vi fick snabbt svar på det mailet också. De skrev att de är medvetna om att denna dam inte är lätt att ha att göra med. Och att hon ska få med dem att göra, att det kunde vi vara säkra på. De accepterar inte att en hyresgäst beter sig på det viset.
Den nya hyresgästen är mycket tacksam för att vi mailade hyresvärden.
Bara ett par dagar till...
Nu ska jag snart åka till banken. Tillträde till huset idag!!!
Imorgon går flyttlasset!!!
Detta är tydligen en dam som alltid har uppfattats som elak. Hon har inga vänner och hennes barn hälsar nästan aldrig på. Det finns de som bor i huset som har slutat helt med att prata med henne. Tidigare hyresgäster i vår lägenhet har inte kunnat sitta ute om det har varit fint väder och de har haft gäster. Då har nämligen damen i fråga hällt ner vatten på dem.
Vi gjorde kanske rätt då som mailade vår hyresvärd om vår problematik med henne.
Vi fick snabbt svar på det mailet också. De skrev att de är medvetna om att denna dam inte är lätt att ha att göra med. Och att hon ska få med dem att göra, att det kunde vi vara säkra på. De accepterar inte att en hyresgäst beter sig på det viset.
Den nya hyresgästen är mycket tacksam för att vi mailade hyresvärden.
Bara ett par dagar till...
Nu ska jag snart åka till banken. Tillträde till huset idag!!!
Imorgon går flyttlasset!!!
Personlighetstest
Lindas personlighetstyp:
Tystlåtna, vänliga och samvetsgranna. Pålitliga. Sätter oftast andras behov framför sina egna. Stabila och praktiskt lagda. Värdesätter trygghet och traditioner. Välutvecklat sinne för form och funktion. Uppmärksamma på detaljer i det sociala samspelet. Extremt lyhörda för andras känslor. Vill vara till nytta för andra.
Kärriärer som skulle kunna passa Linda:
Inredningsdesigners, designers, sjuksköterskor, administratörer, operativa chefer, sekreterare, förskole- och dagispersonal, socialarbetare, personalvetare, juristassistenter, präster, kontorsansvariga, affärsinnehavare, ekonomibiträden, hemmafruar/hemmamän, trädgårdsmästare, kuratorer, familjerådgivare, hälsovårdspersonal, bibliotekarier, medicintekniker.
Intressant...
Fanns någon form av diagram kopplat till denna text, men den ville inte följa med hit...
Tystlåtna, vänliga och samvetsgranna. Pålitliga. Sätter oftast andras behov framför sina egna. Stabila och praktiskt lagda. Värdesätter trygghet och traditioner. Välutvecklat sinne för form och funktion. Uppmärksamma på detaljer i det sociala samspelet. Extremt lyhörda för andras känslor. Vill vara till nytta för andra.
Kärriärer som skulle kunna passa Linda:
Inredningsdesigners, designers, sjuksköterskor, administratörer, operativa chefer, sekreterare, förskole- och dagispersonal, socialarbetare, personalvetare, juristassistenter, präster, kontorsansvariga, affärsinnehavare, ekonomibiträden, hemmafruar/hemmamän, trädgårdsmästare, kuratorer, familjerådgivare, hälsovårdspersonal, bibliotekarier, medicintekniker.
Intressant...
Fanns någon form av diagram kopplat till denna text, men den ville inte följa med hit...
Dagens ord: Koordinator
En koordinator är en utvald samordnare för en viss verksamhet. Att samordna är att se till att händelser eller arbetsinsatser som hänger ihop i fråga om tid eller plats, blir utförda i rätt följd och på rätt sätt. Exempelvis om flera personer tillsammans ska ordna en fest, måste var och en veta vad de ska köpa så att alla olika saker blir köpta. Det är att samordna inköpen.
(Text på jobbet, troligen från Nationalencyklopedin.)
Är det detta som jag kommer att syssla med under vecka 34-35???
Jag har semester nu, vecka 31-33. Min första arbetsdag efter denna underbara semester kommer att bli den 18 augusti. När jag börjar jobba igen, går vår koordinator på två veckors ledighet. Hon föreslog för chefen att jag skulle vikariera för henne i de två veckorna. Tala om att man har stigit i graderna. Detta trodde jag verkligen inte, jag är mycket överraskad milt uttryckt. Jag har förstått att anledningen är att vår koordinator vet att hon kan lita på mig och på att jag får saker och ting gjorda, att jag gör det ordentligt och med sådant ansvar att jag inte behöver dubbelkollas. Jag vet inte vad jag kommer att tycka om att leka koordinator, men det kommer att vara intressant att se vad det är hon egentligen har att brottas med.
Fortsättning följer...
(Text på jobbet, troligen från Nationalencyklopedin.)
Är det detta som jag kommer att syssla med under vecka 34-35???
Jag har semester nu, vecka 31-33. Min första arbetsdag efter denna underbara semester kommer att bli den 18 augusti. När jag börjar jobba igen, går vår koordinator på två veckors ledighet. Hon föreslog för chefen att jag skulle vikariera för henne i de två veckorna. Tala om att man har stigit i graderna. Detta trodde jag verkligen inte, jag är mycket överraskad milt uttryckt. Jag har förstått att anledningen är att vår koordinator vet att hon kan lita på mig och på att jag får saker och ting gjorda, att jag gör det ordentligt och med sådant ansvar att jag inte behöver dubbelkollas. Jag vet inte vad jag kommer att tycka om att leka koordinator, men det kommer att vara intressant att se vad det är hon egentligen har att brottas med.
Fortsättning följer...
lördag 19 juli 2008
Grann-o-sämja
I lägenheten ovanför oss bor en äldre dam, som är allmänt mindre omtyckt av alla. Hon är mycket påträngande, har kränkt mig vid ett par tillfällen och har varit anledningen till att andra har flyttat därifrån. Jag har även gjort mig erfarenheten att hennes minne sviktar avsevärt rätt ofta.
Och nu står vi inför ett dilemma.
Vi har ett problem med henne, som vi känner kan bli svårt att ta med henne själv eftersom hon ofta är i förnekelsens stadium. Det har visat sig när man faktiskt försökt prata med henne.
Hon tror nog att hon försöker vara snäll mot de stackars djuren, t.ex. fåglar, som finns i vår natur. Hon slänger nästan dagligen ner något på vår uteplats. Det har varit en bit bröd, kokt potatis, färsk sill...ja även blommorna som hon rensar bort från sina blomlådor. Oftast är det vi som får städa upp det, då inte många fåglar brukar komma så nära inpå husknuten. Vi vill gärna att hon slutar med detta, då det är vårt ansvar att uteplatsen ser snygg och välskött ut. Det riskerar också att bli liggande så att det börjar lukta illa, speciellt nu om sommarvärme kommer.
Vad ska vi göra? Vi vill att hyresvärden ska bli medveten om problematiken så att inte vi blir drabbade för något hon gör i samband med besiktningen av vår lägenhet den 31 juli. Kan vi maila till hyresvärden utan att det på något vis blir fel? Det kanske måste bli den utvägen...
Och nu står vi inför ett dilemma.
Vi har ett problem med henne, som vi känner kan bli svårt att ta med henne själv eftersom hon ofta är i förnekelsens stadium. Det har visat sig när man faktiskt försökt prata med henne.
Hon tror nog att hon försöker vara snäll mot de stackars djuren, t.ex. fåglar, som finns i vår natur. Hon slänger nästan dagligen ner något på vår uteplats. Det har varit en bit bröd, kokt potatis, färsk sill...ja även blommorna som hon rensar bort från sina blomlådor. Oftast är det vi som får städa upp det, då inte många fåglar brukar komma så nära inpå husknuten. Vi vill gärna att hon slutar med detta, då det är vårt ansvar att uteplatsen ser snygg och välskött ut. Det riskerar också att bli liggande så att det börjar lukta illa, speciellt nu om sommarvärme kommer.
Vad ska vi göra? Vi vill att hyresvärden ska bli medveten om problematiken så att inte vi blir drabbade för något hon gör i samband med besiktningen av vår lägenhet den 31 juli. Kan vi maila till hyresvärden utan att det på något vis blir fel? Det kanske måste bli den utvägen...
tisdag 15 juli 2008
Följer mina vänner... Lista 2...
Namn: Eva Linda Marie
Född: I april 1978
Hårfärg: Blont
Hur många hårfärger har du haft: Mahogny samt slingor (ljusa och choklad)
Ögonfärg: Blå
Har du ett jobb: Jajamänsan, på ett boende för ensamkommande flyktingbarn.
När börjar du isåfall: 15.30 vanligtvis (jobbar dygnspass)
Drömyrke: Handläggare av något slag.
Vilket program gick du på gymnasiet: Samhällsvetenskapsprogrammet med humanistisk inriktning
Körkort: Jajamänsan
Städer/länder/platser jag vill besöka innan jag dör: Irland utan tvekan.
Detta attraherar dig hos partnern (utsidan): Ögonen
Detta attraherar dig hos partnern (insidan): Humor och ”djuphet”
String, hotpants, hipsters, boxer eller mammatrosor: Vanliga hederliga kan vara hur snygga och sköna som helst.
Favoritfärg på underkläder: Äger mest svarta och vita.
Pushup, balconette, sportBH eller BH utan fyllning: Bygelbehå, ej vadderade i kuporna.
BH-size: Hade gärna fått vara någon storlek mindre.
Blev av med oskulden: När jag var redo.
Önskar du att du väntade med oskulden: Nope
Hur många fasta förhållande har du haft: Typ 2 kanske…
Hur många sviniga killar har du träffat: Finns ju någon sådan…
Har du pussat någon av samma kön som dig själv: Nope
Har du kysst någon av samma kön som dig själv: Nope
Vill du gifta dig: Är redan gift.
Vill du ha barn: Jajamänsan!
Har du tänkt ut barn-namn: Vet vilka namn jag inte vill ha.
Född: I april 1978
Hårfärg: Blont
Hur många hårfärger har du haft: Mahogny samt slingor (ljusa och choklad)
Ögonfärg: Blå
Har du ett jobb: Jajamänsan, på ett boende för ensamkommande flyktingbarn.
När börjar du isåfall: 15.30 vanligtvis (jobbar dygnspass)
Drömyrke: Handläggare av något slag.
Vilket program gick du på gymnasiet: Samhällsvetenskapsprogrammet med humanistisk inriktning
Körkort: Jajamänsan
Städer/länder/platser jag vill besöka innan jag dör: Irland utan tvekan.
Detta attraherar dig hos partnern (utsidan): Ögonen
Detta attraherar dig hos partnern (insidan): Humor och ”djuphet”
String, hotpants, hipsters, boxer eller mammatrosor: Vanliga hederliga kan vara hur snygga och sköna som helst.
Favoritfärg på underkläder: Äger mest svarta och vita.
Pushup, balconette, sportBH eller BH utan fyllning: Bygelbehå, ej vadderade i kuporna.
BH-size: Hade gärna fått vara någon storlek mindre.
Blev av med oskulden: När jag var redo.
Önskar du att du väntade med oskulden: Nope
Hur många fasta förhållande har du haft: Typ 2 kanske…
Hur många sviniga killar har du träffat: Finns ju någon sådan…
Har du pussat någon av samma kön som dig själv: Nope
Har du kysst någon av samma kön som dig själv: Nope
Vill du gifta dig: Är redan gift.
Vill du ha barn: Jajamänsan!
Har du tänkt ut barn-namn: Vet vilka namn jag inte vill ha.
Följer mina vänner... Lista 1...
Du har:
(x) En plattång
( ) En locktång
( ) Designparfym
( ) Mascara över 100 kr
( ) Foundation över 200 kr
( ) Ögonfransböjare
( ) Olika borttagningsmedel
( ) Speciell hårbalsam i en sprayflaska
( ) Läppglans över 100 kr.
(x) Hårinpackning
( ) Bodybutter
(x) Bodylotion
( ) Parfym över 300 kr
Du:
( ) Använder locktång/plattång varje dag
( ) Använder foundation varje dag
( ) Använder mascara varje dag
( ) Använder kajal varje dag
( ) Avänder läppglans varje dag
( ) Använder bodybutter varje dag
( ) Använder bodylotion varje dag
( ) Använder ansiktsrengöring varje dag
( ) Använder hårinpackning varje dag
( ) Använder hårspray varje dag
( ) Tränar på Gym
( ) Klipper dig varannan/varje månad
Du har:
(x) Tonat håret
( ) Färgat håret
( ) Hårförlängning/haft
( ) Piercat dig
( ) Tatuerat dig
(x) Tagit hål i öronen
Totalt: 5
7 Naturligtvis naturliga tjejen!
10-15 Konstgjord behandlad blomma
16-20 Kanariefågel i nordisk miljö
21-25 Fryst jordgubbe
26-30 Barbiedocka. Bara plast.
Jag förstod att det skulle bli "naturligtvis naturliga tjejen", inte ett dugg förvånad. Frågan är hur attraktiv man känner sig och är.
(x) En plattång
( ) En locktång
( ) Designparfym
( ) Mascara över 100 kr
( ) Foundation över 200 kr
( ) Ögonfransböjare
( ) Olika borttagningsmedel
( ) Speciell hårbalsam i en sprayflaska
( ) Läppglans över 100 kr.
(x) Hårinpackning
( ) Bodybutter
(x) Bodylotion
( ) Parfym över 300 kr
Du:
( ) Använder locktång/plattång varje dag
( ) Använder foundation varje dag
( ) Använder mascara varje dag
( ) Använder kajal varje dag
( ) Avänder läppglans varje dag
( ) Använder bodybutter varje dag
( ) Använder bodylotion varje dag
( ) Använder ansiktsrengöring varje dag
( ) Använder hårinpackning varje dag
( ) Använder hårspray varje dag
( ) Tränar på Gym
( ) Klipper dig varannan/varje månad
Du har:
(x) Tonat håret
( ) Färgat håret
( ) Hårförlängning/haft
( ) Piercat dig
( ) Tatuerat dig
(x) Tagit hål i öronen
Totalt: 5
7 Naturligtvis naturliga tjejen!
10-15 Konstgjord behandlad blomma
16-20 Kanariefågel i nordisk miljö
21-25 Fryst jordgubbe
26-30 Barbiedocka. Bara plast.
Jag förstod att det skulle bli "naturligtvis naturliga tjejen", inte ett dugg förvånad. Frågan är hur attraktiv man känner sig och är.
fredag 11 juli 2008
En första gång för allt!
De säger att det finns en första gång för allting.
Första stegen.
Första orden.
Första dagen i skolan.
Första bästa kompisen.
Första pojkvännen.
Första kyssen.
Första sexupplevelsen (för att uttrycka det någorlunda hyfsat).
Första egna bostaden.
Första barnet.
Och så vidare...
Och så första gången jag äger en bärbar dator.
Första gången jag har den bärbara datorn med på jobbet.
Första gången jag skriver ett inlägg mitt i natten.
Första gången jag skriver ett inlägg mitt i natten från jobbet.
Svammel klart. Over and out.
Första stegen.
Första orden.
Första dagen i skolan.
Första bästa kompisen.
Första pojkvännen.
Första kyssen.
Första sexupplevelsen (för att uttrycka det någorlunda hyfsat).
Första egna bostaden.
Första barnet.
Och så vidare...
Och så första gången jag äger en bärbar dator.
Första gången jag har den bärbara datorn med på jobbet.
Första gången jag skriver ett inlägg mitt i natten.
Första gången jag skriver ett inlägg mitt i natten från jobbet.
Svammel klart. Over and out.
tisdag 8 juli 2008
Nedräkning
Nu är det nedräkning på allvar!
- Tre veckor återstår tills flyttlasset går.
- Tre veckor återstår tills vi slipper diska så mycket för hand. Hurra för diskmaskin!
- Tre veckor återstår tills vi slipper satkärringen vi har som granne idag. Blommorna kommer att återvända damen!
- Tre veckor återstår tills vi kan påverka vårt boende på en helt ny nivå.
- Tre veckor återstår tills semestern börjar. 6 dygnspass kvar!
- Tre veckor återstår tills vi bor granne med ett bageri. Nybakade frukostbullar, vad slår det?
- Tre veckor återstår tills min kära make ska börja cykla till jobbet. Säger jag i alla fall!
Japp, nu är det på gång! Nu börjar det! Yippie!
måndag 7 juli 2008
Invigning
Om tre veckor exakt får vi tillträde till vårt underbara hus... Om tre veckor exakt är verkligen en av våra drömmar förverkligad...
En flytt innebär en del praktiska detaljer, såsom exempelvis flytt av telefon och flytt av bredband. I vårt fall handlar det om uppsägning av bredband, för att sedan starta upp nytt, troligen med en helt annan operatör. Vi har pratat med ett ställe om nytt bredband och de gav som besked att det troligen inte blev inkopplat i så fall förrän efter ett par veckor efter att vårt nya telefonnummer har börjat gälla. Det skapade nästan panik hos mig. Hur ska jag klara mig utan internet i ett par tre veckor? Jag behöver ju ha konversation med mina holländska vänner inför resan dit i början av augusti!
Men allt löser sig som min underbare make brukar säga. Nu är en bärbar dator inköpt samt ett mobilt bredband, som fungerar utmärkt. Nu kan jag fortsätta tillfredsställa mitt internet-behov, även efter flytten. Tack älskling! Okej, den bärbara datorn var inget nödvändigt ont men jag är glad att vi har den nu.
Så detta inlägg är en form av invigning. Det är det första inlägget som skrivs på denna bärbara dator.
Tjingeling
En flytt innebär en del praktiska detaljer, såsom exempelvis flytt av telefon och flytt av bredband. I vårt fall handlar det om uppsägning av bredband, för att sedan starta upp nytt, troligen med en helt annan operatör. Vi har pratat med ett ställe om nytt bredband och de gav som besked att det troligen inte blev inkopplat i så fall förrän efter ett par veckor efter att vårt nya telefonnummer har börjat gälla. Det skapade nästan panik hos mig. Hur ska jag klara mig utan internet i ett par tre veckor? Jag behöver ju ha konversation med mina holländska vänner inför resan dit i början av augusti!
Men allt löser sig som min underbare make brukar säga. Nu är en bärbar dator inköpt samt ett mobilt bredband, som fungerar utmärkt. Nu kan jag fortsätta tillfredsställa mitt internet-behov, även efter flytten. Tack älskling! Okej, den bärbara datorn var inget nödvändigt ont men jag är glad att vi har den nu.
Så detta inlägg är en form av invigning. Det är det första inlägget som skrivs på denna bärbara dator.
Tjingeling
torsdag 3 juli 2008
Suck, suck och åter suck!
Alla goda ting är tre sägs det ju. Det kan säkert appliceras på onda ting också enligt min senaste erfarenhet. En olycka kommer sällan ensam.
1. Jag jobbar dygnspass och jobbade bl.a. mellan 26-27 juni. På morgonen den 27 juni ca kl. 7 ska jag gå ut till bilen och ställa in en sak i den. Då upptäcker jag till min förtvivlan två nygjorda repor, en på vardera framskärm. Det rådde inget tvivel på att de var nygjorda, då det fanns lackrester kvar. Jag vågar mig också på att säga att de är gjorda av någon av våra boende. Fruktansvärt respeklöst och besvikelsen jag känner är obeskrivlig. Sen är jag förvisso så korkad så att jag inte har tecknat en försäkring som täcker vagnskador, men förvaltningen jag jobbar under ersätter evenutellt motsvarande självrisken. Fast chefen verkar inte ha koll på vad självrisken ligger på. Suck 1! Det återstår att se var det hela slutar. Reporna är i alla fall djupa nog så att de har gått ner till grundlacken och båda framskärmar måste lackeras om, en kostnad på ca 2700 kr.
1. Jag jobbar dygnspass och jobbade bl.a. mellan 26-27 juni. På morgonen den 27 juni ca kl. 7 ska jag gå ut till bilen och ställa in en sak i den. Då upptäcker jag till min förtvivlan två nygjorda repor, en på vardera framskärm. Det rådde inget tvivel på att de var nygjorda, då det fanns lackrester kvar. Jag vågar mig också på att säga att de är gjorda av någon av våra boende. Fruktansvärt respeklöst och besvikelsen jag känner är obeskrivlig. Sen är jag förvisso så korkad så att jag inte har tecknat en försäkring som täcker vagnskador, men förvaltningen jag jobbar under ersätter evenutellt motsvarande självrisken. Fast chefen verkar inte ha koll på vad självrisken ligger på. Suck 1! Det återstår att se var det hela slutar. Reporna är i alla fall djupa nog så att de har gått ner till grundlacken och båda framskärmar måste lackeras om, en kostnad på ca 2700 kr.
2. Handledning och personalmöte igår med lite paus emellan. Under pausen tuggar jag i mig en pingvinstång eller vad de kallas. Den är rätt mjuk men jag tycker det knastrar lite väl mycket vid första tuggan. Ett hörn av en tand har gått av, näst innersta tanden i underkäken på vänster sida. Så det var bara att ringa torteraren, d.v.s. tandläkaren, idag och få tid. Kl. 13.40 var jag där och fick tanden helt fixad igen. Nu är jag 660 kr fattigare. Suck 2!
3. Släktträffar kan väl räknas som ett ont ting, åtminstone när det gäller min släkt. Det bevisades i lördags genom deras beteende. Hur dömande kan man egentligen bli? Suck 3!
Ja ja... jag får pigga upp mig med att det snart bara är tre veckor kvar till semestern, att det är mindre än en månad kvar tills vi flyttar till hus och att myror alltid faller på högersidan när de blir berusade.
måndag 23 juni 2008
Game over!
Det gick ju inte riktigt som jag hade hoppats på då...
Det var roligt att reta de på jobbet som trodde på exempelvis Grekland och Portugal...åtminstone så länge Holland var kvar i kampen...
Men nu är Holland också borta...
Nåväl, jag har ju tur i kärlek så då kan jag väl inte ha tur i spel?!?!
Avslutar med lite ny kunskap:
Det var roligt att reta de på jobbet som trodde på exempelvis Grekland och Portugal...åtminstone så länge Holland var kvar i kampen...
Men nu är Holland också borta...
Nåväl, jag har ju tur i kärlek så då kan jag väl inte ha tur i spel?!?!
Avslutar med lite ny kunskap:
- Globalt sett finns det totalt 17 000 flygplan, varav 4000 alltid flyger.
- Världens vanligaste namn är Mohammed.
- George Washington odlade marijuana i sin trädgård.
lördag 14 juni 2008
Euro 2008
Fotbolls-EM är i full gång.
På jobbet är där uppsatt en lista där all personal och boende kan skriva upp vilket land de tippar ska vinna hela EM. En hel del har skrivit upp sig.
Inklusive jag som är totalt ointresserad av fotboll.
Jag är svensk och innerst inne skulle jag vilja heja på Sverige. Men jag tror faktiskt inte att de kommer att klara det.
Så vilket lag tror jag då ska vinna? Jag känner ju inte till de andra ländernas resurser.
Så det fick bli Holland.
Anledningen: Jag har en kompis i Holland och jag ska till Holland i början av augusti.
Än så länge går det ju bra för Holland. De är ju vidare. Så jag är kanske inte så dum när det gäller fotboll.
På jobbet är där uppsatt en lista där all personal och boende kan skriva upp vilket land de tippar ska vinna hela EM. En hel del har skrivit upp sig.
Inklusive jag som är totalt ointresserad av fotboll.
Jag är svensk och innerst inne skulle jag vilja heja på Sverige. Men jag tror faktiskt inte att de kommer att klara det.
Så vilket lag tror jag då ska vinna? Jag känner ju inte till de andra ländernas resurser.
Så det fick bli Holland.
Anledningen: Jag har en kompis i Holland och jag ska till Holland i början av augusti.
Än så länge går det ju bra för Holland. De är ju vidare. Så jag är kanske inte så dum när det gäller fotboll.
torsdag 5 juni 2008
Kära arbetskamrater!
Ni väljer nu att gå andra vägar och ta er an nya utmaningar. Jag beundrar er för det och jag är nästan lite avundsjuk. Ibland önskar jag att jag också hade haft den möjligheten. Men just nu hänger allt på de tankar som finns inför hösten. Förverkligas dem så stannar jag nog ett tag och skaffar mig eftertraktad erfarenhet. Förverkligas dem inte så följer jag i era fotspår. Fram till dess ska jag göra mitt bästa och ta hand om pojkarna i er anda.
Mathias: Vem ska jag nu "tetas" med? Och vem ska "tetas" med mig? Vem ska nu kalla mig plugghäst och datanörd och påpeka skillnaden mellan utbildad och outbildad? Vem ska nu få mig att skratta? Nåväl, du finns på msn så jag ska nog få min dos av den interna jargongen. Du ligger nära mig vad gäller personlighet och humor, så du kommer att vara saknad. Finns ju snart inte så många såna kvar nämligen, inte nu när både du och Rez försvinner. Du kommer att göra succé på nya jobbet, tror det passar dig utomordentligt bra.
Rez: Du och jag har delat många tankar och visat stort förtroende för varandra. Det är unikt för att komma från mig kan nog en del anse. Du har sett till att jag nu får ett ansvar jag älskar och jag lovar att inte svika dig. Du tror verkligen på det jag gör. Du har varit en klippa på jobbet, en stabil person att lita på i alla väder. Det känns vemodigt att se dig gå, men jag hade själv gjort detsamma om jag haft samma chans. Det vet du! Dina nya arbetskamrater kan skatta sig lyckliga.
Jag önskar er båda två all lycka till på era nya arbetsplatser. Hoppas ni hör av er någon gång ibland, så man får höra hur ni har det.
Kram, Linda
Mathias: Vem ska jag nu "tetas" med? Och vem ska "tetas" med mig? Vem ska nu kalla mig plugghäst och datanörd och påpeka skillnaden mellan utbildad och outbildad? Vem ska nu få mig att skratta? Nåväl, du finns på msn så jag ska nog få min dos av den interna jargongen. Du ligger nära mig vad gäller personlighet och humor, så du kommer att vara saknad. Finns ju snart inte så många såna kvar nämligen, inte nu när både du och Rez försvinner. Du kommer att göra succé på nya jobbet, tror det passar dig utomordentligt bra.
Rez: Du och jag har delat många tankar och visat stort förtroende för varandra. Det är unikt för att komma från mig kan nog en del anse. Du har sett till att jag nu får ett ansvar jag älskar och jag lovar att inte svika dig. Du tror verkligen på det jag gör. Du har varit en klippa på jobbet, en stabil person att lita på i alla väder. Det känns vemodigt att se dig gå, men jag hade själv gjort detsamma om jag haft samma chans. Det vet du! Dina nya arbetskamrater kan skatta sig lyckliga.
Jag önskar er båda två all lycka till på era nya arbetsplatser. Hoppas ni hör av er någon gång ibland, så man får höra hur ni har det.
Kram, Linda
Tänk vad man får lära sig!
Att läsa dagstidningar kan verkligen bredda ens kunskaper.
Hur skulle man annars få veta:
Hur skulle man annars få veta:
- att 13 personer dör varje år av fallande godis- och läskautomater
- eller att antalet människor som dödas av åsnor varje år är fler än det antal människor som dör i flygkrascher.
De säger att man ska lära sig något nytt varje dag. Så nu, kära läsare, har jag hjälpt till att fylla er kvot.
onsdag 4 juni 2008
Ny blogg...
Variatio delectat.
Variation förnöjer.
Förändringens tid är här.
Konsekvensen av det: En ny blogg skapas här och nu av mig.
Jag har ett enormt behov av att få berätta... Vardagliga händelser... Stora händelser... Små händelser... Positiva händelser... Negativa händelser... Vill berätta, hoppas på lyssnare... Kanske därför jag skriver här i bloggform... För att berätta... Nästan så man pratar högt med sig själv ibland... Bara för att få berätta...
Jag hoppas att tidigare läsare följer med hit. Jag hälsar även alla andra nyfikna, okända, kända såväl som ökända, välkomna hit.
Föregångaren till denna blogg finns på följande adress:
dolfijn.bloggspace.se
Kram
Variation förnöjer.
Förändringens tid är här.
Konsekvensen av det: En ny blogg skapas här och nu av mig.
Jag har ett enormt behov av att få berätta... Vardagliga händelser... Stora händelser... Små händelser... Positiva händelser... Negativa händelser... Vill berätta, hoppas på lyssnare... Kanske därför jag skriver här i bloggform... För att berätta... Nästan så man pratar högt med sig själv ibland... Bara för att få berätta...
Jag hoppas att tidigare läsare följer med hit. Jag hälsar även alla andra nyfikna, okända, kända såväl som ökända, välkomna hit.
Föregångaren till denna blogg finns på följande adress:
dolfijn.bloggspace.se
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)