Nu finns ingen ursäkt längre!

Jag har tidigare skrivit om den smärta jag har i bl.a. mina armar och som föranlett besök hos både läkare och sjukgymnast. Vid första besöket hos sjukgymnasten, talades en del om träning. Jag kan ärligt talat säga att motion har varit mycket främmande för mig. Jag skulle verkligen behöva röra på mig, för att bli piggare och för att bli av med ett kilo eller två eller många. Jag har dock aldrig hittat motivationen och hur roligt är det att ge sig iväg själv utan sällskap. Att få igång någon form av träning verkade bli min största utmaning.

MEN!

Då kom maken på en enligt honom superb idé. Den baserades på följande:

• Han tränar innebandy två gånger i veckan.


• Klippans badhus är på väg att öppna efter en omfattande ombyggnad.


• Klippans badhus har bassäng för motionssim.

Slutsats: Samtidigt som han kör iväg till innebandyn, kan jag ju köra iväg till badhuset och simma lite. Lagom mild träning att börja med.

Han menade att det kan ju vara lättare för mig att komma iväg om han samtidigt också är hemifrån. Det har han nog visserligen rätt i.

Igår fick allmänheten komma och titta på det ombyggda badhuset och jag var där. Det ser fint ut, men samtidigt är motionssimbassängen något skrämmande. Jag kommer inte att bottna på vare sig den djupa eller grunda delen. Djupa delen är 3 meter och den grunda delen är 1,6 meter, det sistnämda matchar min korta längd.

Lite osäker var jag fortfarande. Igår "tvingade" dock maken mig att beställa en baddräkt.

Så...nu finns det ingen ursäkt längre.

Sjätte bildmappen, sjätte bilden - utmaning

Ett par goda vänner till mig har gjort denna utmaning i sina bloggar och utmanat sina läsare att göra samma sak, d.v.s. att plocka fram sjätte bilden i sjätte bildmappen och berätta om den. Så här kommer mitt bidrag:

Denna bild är jag personligen inte själv skyldig till utan det är min fantastiskt kreativa make Albin som står bakom kameran. Bilden är tagen en nyårsafton (det kunde ni säkert inte själva räkna ut) för ett par år sedan. Vi firade då hos min bror och hans familj och vi står här på deras balkong i den lägenhet de då bodde i. (De har idag flyttat till en större lägenhet i huset bredvid.) Här fick man en bra utsikt över en stor del av Helsingborg vid det magiska klockslaget. När min make plockar fram kameran och riggar upp den för att ta foto på fyrverkerierna, så var det många av oss som trodde att han fått lite för mycket i sig och blivit lite ko-ko. Det går väl inte att fotografera fyrverkerier menade vi. Tji fick vi alla för så här bra blir det när man har kunskaper om fotografering och inte är en vanlig amatör. Det finns någon bild som är snäppet bättre, men detta blev den sjätte bilden.

En vän utmanar alla som läser hennes blogg...

...så här och nu svarar jag på den utmaningen. Därför en lista till.

4 AV MINA FAVORITPROGRAM PÅ TV
1. Brittiska deckare, typ Morden i Midsomer.
2. Sjukhuset. (Tyvärr uppehåll just nu. Saknar...)
3. Tävlingsprogram, typ Idol, Let's dance, Körslaget.
4. Amerikanska serier, typ Ugly Betty, Lost.

Jag tittar så lite på tv nuförtiden känns det som, så det blir svårt att nämna några program.

4 SAKER JAG GJORDE IGÅR
1. Handlade på Maxi.
2. Vann över maken i Buzz.
3. Pratade med chefen ännu en gång gällande det utlägg på 8o5 kr jag fick göra för jobbets räkning.
4. Lagade mat som fick två tummar upp av maken.

4 SAKER JAG LÄNGTAR TILL
1. Förverkligandet av ännu en dröm. Hoppas bara det går att förverkliga.
2. Ett jobb jag trivs med, antingen genom att jag får ett nytt jobb eller genom att saker och ting förändras på mitt nuvarande jobb.
3. Att smärtan ska försvinna helt.
4. Att få se maken spela Företagscupen tillsammans med Länsförsäkringar.

4 FAVORITRESTAURANGER
1. De steelpan i Berkel en Rodenrijs i Holland.
2. Kirris i Ängelholm.
3. En kinarestaurang i Helsingborg (finns även en fin sådan i Ängelholm).
4. Okej, jag nämner en snabbmatskedja också: Max.

4 SAKER PÅ MIN ÖNSKELISTA
1. Vinna en massa pengar så att jag kan hyra in någon som målar om hela vårt hus utvändigt, så att jag kan lackera om bilen, så att jag kan köpa oss en större bil om det behovet uppstår, så att jag kan betala en resa till Irland för oss m.m.
2. Ett nytt jobb.
3. Eller en mammaledighet. :P
4. En ny mobiltelefon.

4 PERSONER SOM JAG UTMANAR
Jag gör som min vän och säger att alla som läser denna blogg får gärna svara på denna utmaning. Tvivlar på att så många läser dock.

Jag hoppas x 2

Jag hoppas:

1. att de som jag "lånar" listor ifrån inte har något emot att jag gör just det.
2. att det nu löser sig med mina 805 kr. Chefen har ringt idag och det har visat sig att informationen han lämnade vidare för att jag skulle få mina pengar, har stannat på vägen. Han lämnade det vidare till en annan människa som skulle lämna det vidare till lönekontoret, men det var alltså inte gjort. Nu ska det tydligen göras omgående. Suck... Jobbar men i kommunal verksamhet eller? Ju fler kockar desto sämre soppa...

Ni får lov att tycka att jag är tjatig!

HAR DU...
Ett förhållande: Jajamänsan, jag är gift sen 27 maj 2006 med Albin.
En bästa vän: Det finns en som jag ser som bästa vän. Hoppas det är ömsesidigt.
Haft ett seriöst förhållande: Inte haft, har.
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nope.
Blivit kär vid första ögonkastet: Något stort har jag känt vid första ögonkastet.
Fått ditt hjärta krossat: Jag ljuger om jag säger nej, men samtidigt har läketiden varit kort. Antagligen för att jag varit mer kär i kärleken än kär i personen.
Haft ett one night stand: Nope, inte av intresse.
Skrikigt åt en lärare: Nope.
Kysst någon och sedan ångrat dig: Nope.
Ljugit för dina föräldrar om vart du är: Det har hänt.
Några smycken som kostat över 1000 kr: En vigselring exempelvis.
Drogat: Nope.
Snusat: Nope. Jag gillar inte doften heller.
Rökt: Jag har smygrökt en gång, men inget mer.

DAGENS...
Klädsel: Sköna byxor och skön tröja.
Smink: Som regel alltid osminkad.
Frisyr: Hästsvans.
Vill ha: Ett samtal från ett visst ställe.
Sjuka: Infektion i kroppen som kräver antibiotika.
Köp: Mat och dryck.
Tanke när du såg dig själv i spegeln första gången i morse: Vad jag ser trött ut!

SISTA...
Personen som smsade dig: Albin.
Personen som du ringde: Chefen.
Alkohol: En Xider i lördags.
Gången du grät: Jag har velat gråta massor sista tiden, men de flesta gånger hållit det tillbaka. Allt har varit för jobbets skull och mitt mående kopplat till jobbet.

SKULLE DU...
Våga hoppa fallskärm: No way! Det är säkert en härlig upplevelse, men min höjdskräck skulle nog vara ett för stort hinder att överkomma.
Våga hoppa bungyjump: No way!
Dejta någon med väldigt mycket tatueringar: Nope. Ingen jag har dejtat har haft några tatueringar.
Kalla dig själv lycklig: Jag är lycklig.
Hellre ta bilden än vara med på den: Definitivt ja! Jag blir ju så urusel på bild.
Kunna gråta över en kille: Om jag känner mig sårad...
Kunna gråta över en tjej: En kompis...om jag känner mig sårad...
Kunna springa 50 mil: Vilket skämt! Aldrig!

BLANDAT...
Vem sov över hos dig senast: Familjemedlemmar sov över här hos oss i julas.
Vem pussade du på senast: Maken fick en puss innan han gick till jobbet.
Var bor du: Klippan
Känner du någon som heter likadant som dig: Japp, vi var två med samma namn när jag bodde i Ödåkra. Den andra hamnade i nyheterna i samband med en katt som gömt sig i hennes bilmotor och alla trodde det handlade om mig.
Vad är din riktigt hårfärg: Blond

Ett stort skämt!

Det är ju bara inte sant! Jag visste det! Hur kunde jag tro att något skulle gå smärtfritt? När ska hela den här historien ta slut?

Så vad är det då som har hänt? Jo, i ett tidigare inlägg (Tystnad upphör! (Del2)) berättade jag om en fotohistoria på jobbet, där jag tvingades att själv lägga ut 805 kr för att undvika inkasso. Chefen sa sig ha lämnat in material till lönekontoret så att de skulle betala ut detta som ett personligt tillägg i samband med lönen nu i januari. Kom där några pengar med lönen? NEJ! Jag ringde lönekontoret som säger sig inte ha fått några papper om något personligt tillägg. De säger även att det inte är säkert att jag då får dem förrän med februari-lönen. Arg är milt uttryckt vad jag är efter det samtalet. Jag ringde chefen och berättade om mitt dilemma. Han blev irriterad på lönekontoret och verkade tycka att de nu gör fel jämt och ständigt. Han ska på dem igen imorgon och ska se till att det betalas ut innan februari-lönen.

Jaja, det tror jag på först när jag ser det.

Suck... Detta är ett enda stort skämt!

Och här kommer en till...

5 saker du hade tagit med dig om ditt hem stod i lågor:
Katten, mobilen, bärbara datorn, väska där bl.a. plånboken ligger, varmt ytterplagg.

5 personer som står dig närmast idag:
Albin, Mamma, Roland, Magnus, Cynthia – Slutsats: Familjen är viktigast!

5 bästa sidor du tycker att du har:
Lugn, ärlig, står med båda fötterna på jorden, filosofisk, tålmodig.

5 senaste mottagna sms:
Jessica, Mamma, Albin, Cynthia, Albin

5 platser du haft sex på:
Det får nog bli fem sängar fördelade på fem olika orter: Kristianstad, Klippan, Ödåkra, Göteborg, Vanneberga (ort är till att ta i här).

Massor listor finns och här kommer en!

ALLMÄNT
Namn: Linda
Piercingar: Bara hål i öronen, två i varje.
Tatueringar: Inga alls. Om jag skulle skaffa en, skulle det föreställa en vacker delfin.
Längd: Runt 1.60
Skostorlek: Typ 37
Hårfärg: Blond
Är du kär i någon: Klart jag är, i världens underbaraste make, min make Albin.
Önskar du att du bodde någon annanstans: Absolut inte! Vi har hittat hem.
Tänker du på självmord: Gör jag det idag, så är det då tankarna går till en barndomskamrat som valde den vägen sommaren 2003. När jag var yngre tänkte jag på självmord, dock inte att begå självmord utan mer på hur olika människor runt omkring mig skulle reagera, familjen, skolan, kamrater…
Tycker andra att du är attraktiv: Jag själv tycker det absolut inte, men maken verkar tycka det och han jobbar på att få mig att förstå att det är så.
Vilket schampo använder du: Sunsilk
Vilken parfym använder du: Den som doftar bäst.
Vad är du rädd för: Höjder.

SENASTE…
Film du hyrde: Det känns som en evighet sen jag hyrde film, tittar ju så lite på film nuförtiden.
Film du köpte: En upprepning med redigering: Det känns som en evighet sen jag köpte film, tittar ju så lite på film nuförtiden.
Låten du lyssnade på: Någon långkörare på radion.
Låten du hade på hjärnan: ”So what” med Pink. Hopplös att få ur hjärnan.
Låten du laddade ner: Lalehs skiva ”Me and Simon”.
Personen du ringde: En kollega som har personalansvar. Det behövs en vikarie för mig denna vecka p.g.a. sjukskrivning.
TV-program du tittade på: Någon meningslös eftermiddagsserie.
Personen du tänkte på: Jag har alltid maken i tankarna, det framkallar alltid ett leende på mina läppar. Fast just nu är pappa väldigt mycket i tankarna. I fredags var det 6 år sedan han hastigt försvann ifrån oss.

FAVORIT…
Mat: Tacos är en stark kandidat.
Sak att göra: Pyssla med datorn.
Sport: Jag är allergisk mot sport.
Dryck: Utan tvekan, coca cola.
Kläder: Enkelt och bekvämt, typ jeans och skön tröja.
Bil: Givetvis min egen lilla blå, en Seat arosa.

ANTAL…
Gånger du varit kär: Undrar om det när det kommer till kritan varit så många gånger, ibland har jag nog mer varit kär i kärleken än jag varit kär i personen. Men idag är jag tokkär.
Gånger ditt hjärta brustit: Visst har jag blivit sviken, men då jag troligtvis som sagt varit mer kär i kärleken än personen så har hjärtat läkt snabbt.
Hjärtan brustit på grund av dig: Jag har svårt att tro att jag skulle kunna ha sådan inverkan på någon.
Gånger ditt namn varit med i tidningen: Åtminstone en gång. Jag hade visserligen en insändare publicerad för inte så länge sedan, men den var inte undertecknad med namn. Men mitt namn och högskoleprovsresultat gick att läsa i tidningen för ett par år sedan.
Ärr du har på kroppen: Ett kan jag säga på rak arm, har ett fint ärr mitt i ena ögonbrynet.

SENASTE…
Bok du läste: ”Bibliotekskatten Dewey” av Vicky Myron.
Personen du fick mail av: Det var nog från Sebastiaan. Han är gift med min bästa vän Cynthia. Tillsammans är de våra bästa vänner från det vackra landet Holland. Han tackade för en grattishälsning. Han fyllde nämligen 35 år i torsdags.
Personen du fick brev av: Jag får bara räkningar och annat skräp med posten. En vacker dag kanske det kommer någon liten överraskning istället, en liten vinst kanske.
Personen du fick sms av: Jessica, en god vän vars yngsta dotter fyllde 3 år igår. Jag hade skickat en grattishälsning, som hon nu tackade för.
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Typ i julas skulle jag tro.

ÖVRIGT
Vad har du gjort idag: Jag har varit på läkarbesök vilket ledde till ett apoteksbesök. Nu är jag hemma och tar det lugnt.
Var det kul: Det är alltid en pina och definitivt inget kul att gå till läkaren.
Hur tidigt stiger du upp: Det beror på om det är arbetsdag eller inte, så jag får väl säga att det varierar mellan 6.00–10.00.
Gillar du att slåss: Nope.
Vad ska du göra ikväll: Det blir nog lite lekande vid en dator och lite tv-tittande. En lugn och skön hemmakväll.
Vad är du allergisk mot: Sport. :) Annars inga allergier så vitt jag kommit underfund med.
Var har du ont: Just nu är det lättare för mig att säga var jag inte har ont. Men okej, ont har jag i båda armarna, båda benen, vänster sida av ryggen, lite i huvudet, typ…
Använder du hårspray: Mycket sällan.
Favoritserie: Brittiska deckare är något jag mycket sällan missar på tv.

ÖVRIGT MER
Känner du någon som jobbar på sjukhus: Ingen som står mig så nära, men jag vet en som jobbar som sjuksköterska.
Vad dansar du till: Medryckande musik men alltid i enskildhet, aldrig offentligt.
Stockholm är: Sveriges huvudstad och alldeles för stor för mig och med alldeles för mycket rörelse.
Göteborg är: Gör-go stad!
Kan du sjunga: Falskt, javisst!
Mer värt än guld: Min familj. Jag är rädd för att mista dem, vid lågt humör tänker jag mycket på farhågor jag har inför framtiden.
Spaghetti eller makaroner: Jag gör ingen skillnad, jag äter båda sorter lika gärna och lika ofta.

Läkarbesök

Igår gnällde jag av mig här i bloggen.
Idag har jag alltså varit hos läkaren...IGEN!

Så vad sa läkaren idag mer än hej och hej då?
Jo, när man sätter lite press på dem och dessutom har med sig ett papper från sjukgymnasten, så har han inte mycket att sätta emot utan är tvungen att göra en noggrann utredning. Blodprover togs, bl.a snabbsänka, temp kollades liksom längd och vikt, som sagt en noggrann utredning. Vissa blodprover fick vi svar på direkt, men vissa går iväg och svar kommer om ett par dagar. Det visade sig att jag har hög snabbsänka, så det var utan tvivel att det är en infektion i kroppen som orsakar smärtan jag känner. Vilken typ av infektion kunde han dock inte säga, han var milt uttryckt förbryllad. Men en antibiotika-kur skrevs ut liksom en ny omgång värktabletter. Läkaren kommer att ringa mig på torsdag förmiddag när han fått svar på de prover som gått iväg. Då ska vi följa upp vad de proverna säger, vad antibiotikan har haft för effekt och hur vi ska gå vidare därifrån. Jag har höga förväntningar på antibiotikan. Dessutom blev jag sjukskriven veckan ut, så inget jobb för mig några dagar.

To be continued...

Det gör ont...

I mitten av november började min högra arm att värka, smärtan lokaliserades till mellan armbåge och axel och den kändes vid varje rörelse. Ett par veckor senare förvärrades allt och nu gick smärtan att känna även i min vänstra arm, på motsvarande samma ställe men kraftigare. Då det började påverka min vardag och mitt arbete, då vanliga rörelser inte gick att utföra utan smärta, skrik och tårar, valde jag att söka mig till läkare. Han tryckte lite, skrev ut värktabletter med en ordination om hur jag skulle ta dem samt skickade mig till en sjukgymnast. Samma dag fick jag en första bedömning av en sjukgymnast, lite snack om övningar med gummiband och lite tankar om övrig träning. Återbesök sisådär 1,5-2 veckor senare. Vid återbesöket hade allt försämrats ytterligare. Smärtan var värre i armarna och började sprida sig upp mot axeln på vänster sida. Benen värkte (låren), speciellt vänster, jag kände feberkänslor (kändes som om jag hade feber men jag hade aldrig feber), jag var ibland illamående och jag kunde inte luta mig framåt på något vis utan att det började hugga på vänster sida av ryggen. Vid stillasittande i en normal ställning, kunde det börja mala oavbrutet i vänster arm, gärna uppåt axeln. Huvudvärk när jag somnade, huvudvärk när jag vaknade. Då allt hade blivit sämre i samband med återbesöket hos sjukgymnasten, är jag nu tillbakaskickad till läkaren. Jag ska dit igen i morgon för att noggrant utreda så att det inte är en lurig infektion som ligger bakom allt. SUCK!!!!

Jag är bara så trött, trött på allting.

Jag är så trött på att ha ont!
Jag är så trött på den svenska sjukvården!
Jag är så trött på att känna mig stressad varje gång jag ska till jobbet!
Jag är så trött på att känna mig som en lägre rankad vikarie istället för den första behandlingsassistenten som överhuvudtaget började i verksamheten!
Jag är trött på den frustration som finns på jobbet! Rensa luften nu tjejer och killar och sluta leta fel, beröm varandra då och då!
Jag är så trött på att inte se någon ljusning vad gäller arbete!
Jag är så trött på att se dammråttorna växa sig större och större för varje dag som går!
Jag är så trött på att se allt växa på hög!
Jag är så trött på att behöva vänta på allting!
Jag är så trött på min mobiltelefon som inte fungerar som den ska!
Jag är så trött på att inte orka någonting!

JAG ÄR SÅ TRÖTT!

Jag vill bara gråta...

Publicitet

Min insändare är nu publicerad i tidningen...

...men inte på den plats i tidningen som jag hade räknat med.

I del C finns en särskild sida för insändare kallad "Min mening". DÄR hade jag räknat med att den skulle hamna.

Men icke sa nicke!

Den hamnade som enda insändare på sidan över lokala nyheter från Klippan! Den enda insändaren! Sticker ju inte alls ut då...

Visserligen nämndes väg 13 och Klippan i insändare... men ändå...

Oj oj oj...

Undrar...

...om någon läser?

...om någon läser lååånga inlägg?

Frågelista med svar. Undertitel: 2008.

1. Gjorde du något under 2008 som du aldrig gjort förut?

Det känns som om 2008 innehöll många nya erfarenheter. Jag tog många stora steg, sådant som jag bara drömt om tidigare. Bilägare, husägare, varit i en ledande position, varit deltagare vid ett holländskt bröllop...

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag ger aldrig några nyårslöften, då jag är av inställningen att det gärna blir stort och ouppnåeligt. Besvikelsen blir så stor när man inser att det inte går att hålla det man lovat på det sätt man lovat. Jag har dock gjort ett undantag nu när vi äntrat 2009. Nyårslöftet för detta nya år att inte längre vara tyst.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar under 2008?

Japp, en mycket nära vän med namnet Sanne blev tvåbarnsmor den 23 december 2008. Då föddes lilla Josefin och stolt storebror är Lukas (3 år den 1 januari 2009).

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej, tack och lov. En kollega till mig miste däremot sin f.d. i slutet av året. Döden gör sig dock påmind varje år, då man tidigare har förlorat någon mycket när och kär, oavsett hur många år som går.

5. Vilka länder besökte du?

Det blev en längre bilfärd genom Danmark och Tyskland för att slutligen stanna i Holland under några underbara sommardagar i början av augusti. Holland är ett fantastiskt vackert land, men däremot Tyskland hamnar inte på min lista över favoritländer. Danmark vet jag inte om jag vill räkna som utlandet, inte när man är så skånsk som man bara kan bli.

6. Är det något du saknat år 2008 som du vill ha år 2009?

Jag har mycket i mitt liv idag som jag tidigare aldrig trodde jag skulle få möjlighet att ha och uppleva, men en sak saknas för att göra allt komplett. Den saknaden har bara växt sig större under 2008 och jag hoppas verkligen att den saknaden kan stillas under 2009. De som inte kan gissa vad det handlar om, får helt enkelt vänta tills ett eventuellt avslöjande blir aktuellt.

7. Vad var din största framgång 2008?

Jag skojade en hel del (milt uttryckt) med maken om att han absolut inte skulle få köra bil till jobbet efter flytten till huset, då bilresan tar max fem minuter. Skojandet gav resultat. Maken äger nu en cykel och har också cyklat fram och tillbaka till jobbet vid åtminstone ett tillfälle. Helt slut var han, men jag fick som jag ville.

8. Största misstaget?

Inte roligt att erkänna, men största misstaget har varit att inte ha helförsäkrat bilen. Hade den varit helförsäkrad, så hade jag haft helt andra möjligheter att lackera om framskärmarna på bilen efter att någon repat den.

9. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Jag har hållt mig oerhört frisk under 2008, någon enstaka virusinfektion på sin höjd har jag behövt stå ut med. Däremot skadade maken sitt finger rätt allvarligt genom att sätta en kniv olyckligt i den. Det ledde till ett besök på akuten och fem stygn och en stelkrampsspruta.

10. Bästa köpet?

Utan tvekan, vårt stora fina hus i Lilla Forsby. Bilen kommer på delad första plats eller möjligen på en mycket stark andraplats.

11. Vad spenderade du mest pengar på?

Ja, det är väl inte mycket som slår ett hus på 790 000 kr. I övrigt ligger nog bilen närmast till hands, en del pengar har lagts där också, bensin exempelvis kostar men även ett par tillbehör och lite service har fått mig att ta fram plånboken.

12. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Hela utvecklingen som mitt liv tagit gör mig lycklig. Om jag ska nämna något specifikt från 2008, så är det nog att min 30-årsdag blev så minnesvärd som jag hade förväntningar kring och som jag egentligen bara kunde drömma om.

13. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?

Jag lyssnar mycket och ofta på musik och har fastnat för en del nya låtar under förra året. Men jag tror inte att någon av dem kommer att få mig att tänka på just det året, ingen låt är förknippad med något speciellt minne från just året som gått. Komiskt nog så är det reklamlåtar som fått mest uppmärksamhet och ros från mig under 2008.

14. Var du gladare eller ledsnare 2008 jämfört med tidigare år?

Överlag gladare. Dock dalade humöret de sista månaderna, men det har enbart varit kopplat till jobbet.

15. Vad önskar du att du gjort mer?

Vårdat mina relationer till mina vänner bättre...

16. Vad önskar du att du gjort mindre?

Jag önskar att jag inte låtit jobbet påverka mig i så hög grad som det nu har gjort...Gränsen passerades när det började gå ut över det privata livet utanför arbetsplatsen...

17. Hur tillbringade du nyår?

Med nära och kära, med god middag, med god dricka, med mycket skratt och snack.

18. Hur definierar du ordet vänskap?

Vänskap för mig är en mycket stark relation av givande och tagande, men samtidigt en relation som inte ska tas för given, en relation där ingen berörd tas för givet. En relation där man vet att den andre alltid finns där och accepterar en för den man är med alla ens goda och dåliga sidor, där den andre står kvar vid ens sida även när orkanvindarna blåser. En relation som inte är konstlad, utan präglas av öppenhet, ärlighet och naturlighet och där man känner förtroende och att man kan ge den andre förtroende utan att behöva tveka.

19. Favoritprogram på TV?

Oj... Brittiska deckare är ett måste, det är något som britterna är experter på. Musikprogram för att finna nya artister och låtar att skrika till i bilen på väg till jobbet. Sen finns det en och annan serie, framför allt amerikanska, som jag följer.

20. Bästa boken du läst?

Oj... Oj... Det finns en kategori böcker som alltid går hem hos mig och där det finns ett otal titlar att kunna nämna i detta sammanhang. Jag är extremt svag för alla sorters böcker som bygger på en sann historia. Det blir mer kraft bakom orden, mer inlevelse, mer intryck. Just nu läser jag om "Dewey, bibliotekskatten" som är en mild historia i jämförelse med alla tragiska människoöden som kan skildras, präglade av misshandel, kidnappning, ett liv som barnsoldat, för att nämna ett par exempel.

21. Största musikaliska upptäckten?

Den största musikaliska upptäckten har jag inte gjort under 2008, utan det går längre tillbaka i tiden. För en längre tid sedan upptäckte jag det mest fantastiska som skapats inom musik, nämligen irländsk musik. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det är något som fångar en direkt. Kanske inte den traditionella pub-musiken, men det andra som exempelvis går att finna på "Celtic circle"-serien. Mmmmm...njuter...

22. Något du önskade dig och fick?

År 2008 var ett år då jag inte skrev någon önskelista, jag kunde helt enkelt inte komma på något som jag behövde eller ville ha. Det var dessutom bara i princip maken som skulle ge mig något och han brukar vara kreativ med mycket fantasi.

23. Något du önskade dig men inte fick?

Det fanns dock en sak på önskelistan, en bok av Monica Antonsson med titeln "Mia - Sanningen om gömda". Det finns nog en och annan där ute som känner till den och som hört debatten. Jag fick dock inte denna bok, och det av den enkla anledningen att den inte hann komma ut innan min make var och shoppade loss.

24. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?

Jag ville verkligen ha en minnesvärd dag, det är ju inte varje gång man fyller 30 år. Jag kunde njuta av ledighet denna dag, vilket var helt underbart. Dessutom kunde jag få uppleva känslan av att vinna en budgivning på ett hus och därefter kunna titulera mig husägare. Det var ju på min födelsedag som allt blev klart. Födelsedag och husköp firades sedan på restaurang tillsammans med maken. Firat med familjen i övrigt gjordes ett par dagar tidigare.

25. Finns det någonting som skulle gjort ditt 2008 ännu bättre?

En person som står mig nära kunde haft ett bättre år, vilket i sin tur hade gjort att jag inte behövt oroa mig. Att slippa oroa mig, hade gjort 2008 lite bättre. Annars kan jag inte vara missnöjd med året som nyss avslutades.

26. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?

Jag har nog en rätt vanlig och alldaglig stil. Jag använder det som i mina ögon är snyggt och bekvämt och som sitter okej på min kropp, som skulle kunna vara lite mindre.

27. Vad fick dig att må bra?

Tidigare har jag sett mig själv som ett hinder för att kunna uppfylla drömmar. Jag kunde höra maken prata om sådant han längtade till att få dela med mig, men då fanns inga möjligheter och det p.g.a. mig. Utvecklingen har gjort att hindren kunnat avlägsnas ett efter ett och jag har kunnat bidra till att drömmar uppfyllts, många av dem under år 2008. DET har fått mig att må riktigt bra. Okej, inte bara maken pratade om drömmar, de delades givetvis.

28. Vem saknade du?

Pappa...jag saknar alltid min pappa...

29. De bästa nya människorna du träffade år 2008?

På bröllopet i Holland träffade jag en man, som var helt unik. Han var otroligt speciell, egentligen både till utseende och till sätt. Det var brudens far, en rumän om jag nu inte är helt ute och reser. Jag har aldrig sett någon le så mycket på en dag, se så glad och lycklig ut, se så stolt ut. Och det var äkta, så äkta det bara kunde bli.

Hjälp!

Jag avslutade 2008 med att skicka ut ett mail till några utvalda vänner, där jag bad om hjälp med en kanske märklig sak. Mailet löd som följer:


Hej!

Jag har haft en liten personlig time-out där jag stannat upp och reflekterat över både det ena och det andra som händer runt omkring mig och inom mig. Jag har kommit till vissa insikter och åtgärder har vidtagits. Vad exakt det handlar om och vad exakt det ger för resultat får jag återkomma med när det förhoppningsvis har visat sig på det sätt jag hoppas på. Jag återkommer givetvis oavsett om det går som jag hoppas eller inte. Håll utkik i bloggen är min rekommendation.

En filosof är jag ända ut i fingerspetsarna. Det jag har reflekterat kring handlar egentligen inte så mycket om det jag nu vill fråga dig om. Däremot har det inspirerat mig som ett steg i personlig utveckling. Det hade varit intressant att få veta hur jag uppfattas av andra, vad andra känner till om mig, hur de känner mig och vad de önskar att de kände till om mig, vad de behöver veta för att känna att de verkligen känner mig. Detta grundar sig inte i den diskussion jag och en vän hade för en tid sedan, men lite influerat av det är det säkert. Det ska jag inte sticka under stolen med.

Så nu vill jag alltså ha din hjälp. Jag skulle vilja veta vad några utvalda vänner känner att de skulle vilja veta om mig. Ställ lite frågor till mig vet ja. Vad skulle göra att du skulle kunna säga att du verkligen känner mig? Det kan gälla allt från mycket små bagatellsaker till mycket stora djupa frågor. Jag skulle verkligen vara jättetacksam om du skulle vilja hjälpa mig lite. Det kan ju leda till mycket intressant blogg-inlägg eller mail framöver. Meddela mig gärna oavsett om du har möjlighet att hjälpa mig eller inte. Skriv gärna någon rad om du har frågetecken som behöver rätas ut.

Tack på förhand.

Kramiz,
Linda L


Denna förfrågan har redan gett resultat. En god vän skickade en lång frågelista till mig i princip direkt, en lista hon själv också har publicerat på sin blogg. Mina svar kan ni läsa i nästa inlägg, förhoppningsvis bidrar de till någon ny kunskap om mig.

Någon mer som vill bidra? Bara lämna en kommentar i så fall.

Tystnad upphör! (Del 2)

På mitt jobb har vi kontaktmannaskap och jag är bl.a. kontaktperson för en 14-årig kille. I höstas kom han hem med en lapp från skolan gällande skolfoto, denna lapp krävde underskrift för att han överhuvudtaget skulle få ta foto med sin klass. Hans god man bor inte i närheten och tiden räckte inte till för att skicka lappen fram och tillbaka, vilket ledde till att god man gav mig godkännande att skriva under denna lapp genom honom. Det kan diskuteras huruvida detta var rätt eller inte när man nu har facit i hand, men oavsett vad så hade konsekvensen blivit densamma.

Foto togs och levererades med post till vårt boende, adresserade till mig och den här killen. När man får hem dessa foto, har man enbart ett par veckor på sig att bestämma om man vill ha dem eller inte. Som vanligt på min arbetsplats, så kan man inte lita på att saker tas om hand. Det blir gärna liggande och så även dessa foton, visserligen mycket p.g.a. att försörjningsstöd inte verkade komma igång för den här killen efter erhållet permanent uppehållstillstånd. En kollega gjorde mig till sist uppmärksam på att förfallodatum för att betala räkning alternativt returnera foton närmade sig (hon hade själv barn som tagit foto på samma skola) och att koordinatorn måste bli medveten om detta. Jag planerade att ta upp det med henne dagen därpå i samband med ett möte, men hon tar själv upp då att killen vill ha fotona. Jag tog då för givet att hon hade full koll på läget och att hon skulle komma till mig om det var något jag behövde göra i egenskap av kontaktperson.

Sista datum för att betala räkning alternativt returnera foto var den 21 november. Nästan tre veckor efter detta datum, den 10 december, fick jag i uppdrag av koordinatorn att skicka tillbaka fotona då killen inte längre ville ha dem. Jag tog hand om fotona, men ser i samband med att jag gör i ordning försändelsen att returer efter förfallodatum den 21 november inte kommer att accepteras. Men jag gjorde en chansning och skickade tillbaka fotona. Konsekvensen skulle bli densamma oavsett om de skickades eller inte, med tanke på att lång tid hade gått efter förfallodatum.

Den 25 december jobbade jag några timmar dagtid på boendet. När jag kom dit, såg jag två brev i mitt fack, oöppnade och adresserade till mig. Det ena var från Skolfoto med information om att de har mottagit bildpaket i retur, men att det inte kan accepteras då det kommit in för sent. Det andra brevet var från Lindorff och innehöll en betalningspåminnelse. Det var utskrivet den 15 december och betalning var tvungen att göras inom 15 dagar. Gjordes inte betalning inom 15 dagar, skulle inkassoåtgärd vidtagas. Tiden började med andra ord rinna ut. Jag var inte särskilt angelägen om att bli ett inkassoärende, och ville därmed finna en lösning snarast möjligt. Jag kan säga att jag var mindre glad över detta, milt uttryckt. Räkningen var på totalt 805 kr (inklusive påminnelseavgift).

Koordinatorn ringde till en kollega samma dag och fick då hela situationen förklarad för sig. Koordinatorn menade att god man ska informeras och att killen ska betala räkningen, då han enligt koordinatorn hade pengar till detta. God man kontaktades och efter ett par samtal mellan personal och honom samt efter något samtal mellan honom och killen gjordes en överenskommelse att jag tog ansvar för att räkningen blev betald i tid och att killen tillsammans med personal eller bror skulle plocka ut pengar nästkommande vardag. Nästkommande vardag åkte han till banken med personal, men det visade sig att han enbart hade 400 kr på sitt konto. Han blev då lite orolig över hur det skulle gå med denna räkning, men jag kunde lugna honom när jag jobbade gången därpå.

När jag jobbade dygn i fredags, hade jag och koordinatorn en diskussion kring denna räkning och vi delade inte riktigt samma uppfattning. Hon menade att god man ska eftersöka dessa pengar hos försörjningsstöd och att jag skulle meddela honom rätt telefonnummer dit. Så gjordes. Om de inte får pengar från försörjningsstöd, ska en avbetalningsplan upprättas för killen. Personligen anser jag inte att han ska behöva betala denna räkning. Jag anser att vi som personal är skyldiga till att denna räkning kommit. Vi skulle ha haft bättre koll på förfallodatum och sagt till killen att senast den dagen måste han ha bestämt sig om han vill ha sina foton eller inte och att man inte kan ångra sig efter det datumet. När han nu tydligen ångrade sig om sina foton, skulle vi ha förklarat att så inte är möjligt och att räkningen måste betalas. Vi skulle ha sett till att allt skedde i tid.

Detta höll jag inte tyst om, jag sade emot koordinatorn vilket gjorde henne aningen stum. Där var en som inte var van vid att Linda L sa ifrån, hon visste inte hur hon skulle reagera. Vilken känsla! Dessutom kommer chefen att få en liknande text som denna.

Tack för ordet.

Tystnad upphör! (Del 1)

Jag ger aldrig några nyårslöften, det blir gärna så stort och ouppnåeligt. Besvikelsen när man inser att man inte håller det man lovar vill jag slippa känna. Men i år har jag faktiskt avlagt ett löfte. Jag har avlagt ett löfte som jag faktiskt ser som realistiskt att kunna hålla fast vid. Jag har sagt till mig själv att inte längre vara tyst. Nu lär de få höra. Linda L håller inte längre tyst när hon är av avvikande uppfattning. Det har redan visat sig på ett par olika sätt, kanske i något milt format. Det första kommer här i form av en insändare som idag mailades till tidningen.


BLÄNDANDE

Bil A kör på väg 13 från Klippan. Möter då Bil B som är på väg mot Klippan. Bil C är också på väg mot Klippan och ligger på lagom avstånd bakom Bil B. Det är mörkt ute och att använda helljus är befogat. Det är praxis att blända ner sitt helljus i samband med möte, men ibland kan den mänskliga faktorn spela oss ett spratt. Det går faktiskt att råka glömma att helljuset är aktiverat. Detta händer Bil B, som glömmer blända ner i samband med mötet med Bil A. Bil A blir mäkta irriterad och väljer att ge igen. Innan den har passerat Bil B, bländar den upp sina egna helljus i syfte att Bil B ska få smaka på sin egen medicin, att få känna på hur det är att bli bländad i trafiken. Varför nämns Bil C i detta sammanhang? Jo, Bil C blir oskyldigt drabbad i detta spel dessa två bilar emellan. Bil C kör lugnt bakom Bil B, men får uppleva Bil A:s hämnd under längre tid än vad Bil B faktiskt får. Bil C blir bländad under längre tid, vilket orsakar svårigheter att framföra sitt fordon på ett säkert sätt under längre tid. På väg 13 är diket nära till hands, ingen vägren existerar. Vid bländning kan det vara svårt att ha en klar uppfattning om var på körbanan man ligger. Ja, resten kan ni säkert själva räkna ut. Detta är bara ett exempel på något som upprepar sig alltför ofta i trafiken. Det är bara en tidsfråga tills vi får höra en rapportering om olyckor som följd av onödig bländning. Så svälj stoltheten och tänk efter före.

”Bil C”

Mitt 2008

Januari: Detta var en månad som innehöll allt. Sorg: Det är en månad som varje år innebär en påminnelse om händelsen som tog en när och kär ifrån mig. Nu hade det gått 5 år sen han försvann ifrån oss, 5 år sen pappa dog, femte året som den där hemska filmen spelas upp i mitt inre. Befrielse: Min make trivdes inte på sitt jobb och valde att säga upp sig. Den 11 januari blev han befriad från ett mindre helvete och jag kunde känna mig lite mindre orolig över hans välbefinnande. Glädje: Ett sms nådde oss vid årsskiftet som avslöjade en stor nyhet. Min goda vän i Holland planerade bröllop och vi blev härmed inofficiellt inbjudna. Mirakel: Knät smärtade något så outhärdligt och jag var nära att amputera utan tvekan. Apoteket kom då till räddning och rekommenderade en värktablett vid namn Naproxen. Vilket mirakelmedel säger jag bara!

Februari: Makens jobbsökande tog full fart och den ena intervjun efter den andra avlöste varandra. Efter en sisådär minst 4 timmar lång intervju, var jobberbjudandet ett faktum. En reklambyrå var angelägen om att få anställa honom som AD/fotograf, ett drömjobb för min käre make. Givetvis var han inte sen att tacka ja. Jobbstart i slutet av februari, efter ungefär en månad drygt som arbetslös. En månad där jag kunde lägga massor vuxenpoäng i bagaget. Lilla söta blå, min bil, en Seat Arosa, hamnade i min ägo tillika ett bensinkort. Lilla jag blev visst stor. En kollega meddelade mig att han skulle flytta till grannhuset, vilket ledde till att jag och maken började skämta om att köpa hus...någon annanstans. Så för skojs skull gick vi på en husvisning. Dock inte aktuellt...då...

Mars: Nu var det dags för en lugn och händelselös månad. Det enda nya var att jag delvis fick en ny arbetsplats, vårt boende i Vejbystrand stod klart och flytt skedde den 1 mars. Nu blev också dygnspassen ett faktum, något oundvikligt som jag verkligen ville undvika. Suck... Jag konstaterade även att jag nu haft körkort i 7 år, bara 3 år återstår tills fotot på körkortet blir up to date. Jag är egentligen inte igenkännlig som det ser ut idag.

April: Oj oj oj, vad vuxen jag blev denna månad. Jag fyllde 30 år. Jag var mycket angelägen om att den dagen skulle upplevas speciell, men jag visste inte hur jag skulle uppnå det. Jag trodde dock aldrig att den skulle bli så minnesvärd som den nu faktiskt blev. Det som började som ett skämt blev nu fullt allvar. Husjakten... Jag tror vi var på 5 husvisningar denna månad och den sistnämnda slutade med husaffär. Huset i Lilla Forsby blev vårt den 24 april 2008 efter en mycket kort och enkel budgivning. Skriva kontrakt, säga upp bredband, säga upp lägenhet m.m. Karusellen startade...

Maj: Möten... och lite jubileum... Maken skulle göra ett fotojobb på ett ålrökeri, som ägs av släktingar till en kvinna som min mamma i sin tur gått i skola med. De utbildade sig till undersökterskor tillsammans och blev färdiga i slutet av 90-talet och har i princip knappt träffats sen dess. När de träffades var jag med och umgicks med denna kvinnas dotter. Jag och mamma följde med på fotojobbet och det blev en helt fantastisk reunion med denna kvinna och hennes familj. Mellan den 9-11 maj åkte jag, maken och mamma upp till Västerås där den äldste av mina storebröder bor tillsammans med sin familj. Busiga, underbara, söta, charmiga Ryan... min brorson... Värdesätter all tid jag får med honom. Två år med titeln fru är ett faktum... älskar det... och älskar dig Albin.

Juni: Jag hade haft en upplevelse av att ha landat på jobbet, men den känslan förbyttes mot en enorm besvikelse denna månad när troligen en av våra boende repade min lilla söta blå bil. Jag dömer inte personen, jag dömer handlingen. Jag är egentligen inte arg, bara enormt besviken. Det fanns bara misstankar om en skyldig, men aldrig något konstaterande. Kommunen stod inte heller till 100 % på min sida och ersättningen blev enbart hälften av självrisken. Jag skulle behöva vinna en miljon eller nåt, så jag kan lackera om hela bilen. Nu har jag fått nöja mig med att putsa till reporna så att det åtminstone inte rostar. Förutom denna upplevelse av besvikelse, blev jag även påmind om lite sorg. Det hade nu gått 5 år sen min barndomskamrat Jesper valde att avsluta sitt eget liv.

Juli: Karusellen fortsatte... Fixa det slutliga lånet på banken, tillträde till nya huset, flyttlass, flyttstäd och besiktning av lägenhet, allt under fyra dagar. Intensivt! Samtidigt hade jag ju semester, den första riktiga vill jag påstå. Den mest underbara, fantastiska, avkopplande semester... inte en enda tanke på jobbet... DÅ är det semester!

Augusti: Nya upplevelser av unika slag... En bilfärd genom Danmark och Tyskland för att slutligen landa i Holland och där få uppleva ett nytt land för första gången och även få uppleva deras traditioner i samband med bröllop. Herr och fru de Jongste, underbara människor som har det mycket bra tillsammans. Lycka till med allt ni tar er för. Jag fick förtroendet att agera koordinator under ett par veckors tid, en förberedelse för samma roll under en längre tid senare på hösten. Blandade känslor milt uttryckt.

September: Koordinatorrollen fortsatte under andra halvan av september och första halvan av oktober. Jag såg på arbetet och vår verksamhet med helt nya ögon och frustration gjorde sig påmind. Känslan för jobbet började dalade...

Oktober: Jag fick som jag ville! Jag fick maken att köpa sig en cykel. Det kan ju inte vara tillåtet att köra bil till jobbet när det enbart tar fem minuter med bil dit. Hur många gånger har han cyklat under 2008? Typ en gång! Men jag fick honom att köpa en cykel. :) Vi blev tre i familjen denna månad. Elvis flyttade in. En söt, social, kelen, smart katt som troligen har visat sig vara en Elvisa. Men det ändrar inte mina känslor för denna katt. Han/hon/den/det är ju min sötnos.

November: Känslan för jobbet dalade som sagt och ingen ljusning gick att skymta. Då kan det vara skönt att bara få komma bort en tid. En resa till Göteborg tillsammans med maken bokades och avnjöts i mitten av månaden. Rondo och Nanne, julmarknad på Liseberg, en natt på hotell Novotel, lite återupplevande av förlovningsdagen på Universeum... Mmmmmmmmmm...

December: Jag visade mig vara dyr i drift. Det började med att jag skulle på den årliga kontrollen hos tandläkaren. Ett par dagar tidigare hade jag känt av lite besvär längst in i underkäken på höger sida, så jag bad tandläkaren göra en koll där. Hon tyckte sig då känna toppen på en visdomstand, vilket jag tyckte var märkligt då den på den sidan är bortplockad. Det lär jag ju liksom aldrig glömma, då det var 50 minuter tortyr och de fick splitta visdomstanden i två delar för att få ut den. Nu visade det sig alltså att en liten del av den tanden ändå hade blivit kvar och nu hade kommit upp och tryckte på tanden bredvid. Så jag fick gå till tandläkaren en andra gång denna månad, för att plocka väck denna lilla fjuttiga tandbit. Dessutom innehöll månaden ett läkarbesök med påföljande medicinering. Året avslutades på ett märkligt vis, vi i Skåne fick uppleva ett jordskalv!!!