Januari: Detta var en månad som innehöll allt. Sorg: Det är en månad som varje år innebär en påminnelse om händelsen som tog en när och kär ifrån mig. Nu hade det gått 5 år sen han försvann ifrån oss, 5 år sen pappa dog, femte året som den där hemska filmen spelas upp i mitt inre. Befrielse: Min make trivdes inte på sitt jobb och valde att säga upp sig. Den 11 januari blev han befriad från ett mindre helvete och jag kunde känna mig lite mindre orolig över hans välbefinnande. Glädje: Ett sms nådde oss vid årsskiftet som avslöjade en stor nyhet. Min goda vän i Holland planerade bröllop och vi blev härmed inofficiellt inbjudna. Mirakel: Knät smärtade något så outhärdligt och jag var nära att amputera utan tvekan. Apoteket kom då till räddning och rekommenderade en värktablett vid namn Naproxen. Vilket mirakelmedel säger jag bara!
Februari: Makens jobbsökande tog full fart och den ena intervjun efter den andra avlöste varandra. Efter en sisådär minst 4 timmar lång intervju, var jobberbjudandet ett faktum. En reklambyrå var angelägen om att få anställa honom som AD/fotograf, ett drömjobb för min käre make. Givetvis var han inte sen att tacka ja. Jobbstart i slutet av februari, efter ungefär en månad drygt som arbetslös. En månad där jag kunde lägga massor vuxenpoäng i bagaget. Lilla söta blå, min bil, en Seat Arosa, hamnade i min ägo tillika ett bensinkort. Lilla jag blev visst stor. En kollega meddelade mig att han skulle flytta till grannhuset, vilket ledde till att jag och maken började skämta om att köpa hus...någon annanstans. Så för skojs skull gick vi på en husvisning. Dock inte aktuellt...då...
Mars: Nu var det dags för en lugn och händelselös månad. Det enda nya var att jag delvis fick en ny arbetsplats, vårt boende i Vejbystrand stod klart och flytt skedde den 1 mars. Nu blev också dygnspassen ett faktum, något oundvikligt som jag verkligen ville undvika. Suck... Jag konstaterade även att jag nu haft körkort i 7 år, bara 3 år återstår tills fotot på körkortet blir up to date. Jag är egentligen inte igenkännlig som det ser ut idag.
April: Oj oj oj, vad vuxen jag blev denna månad. Jag fyllde 30 år. Jag var mycket angelägen om att den dagen skulle upplevas speciell, men jag visste inte hur jag skulle uppnå det. Jag trodde dock aldrig att den skulle bli så minnesvärd som den nu faktiskt blev. Det som började som ett skämt blev nu fullt allvar. Husjakten... Jag tror vi var på 5 husvisningar denna månad och den sistnämnda slutade med husaffär. Huset i Lilla Forsby blev vårt den 24 april 2008 efter en mycket kort och enkel budgivning. Skriva kontrakt, säga upp bredband, säga upp lägenhet m.m. Karusellen startade...
Maj: Möten... och lite jubileum... Maken skulle göra ett fotojobb på ett ålrökeri, som ägs av släktingar till en kvinna som min mamma i sin tur gått i skola med. De utbildade sig till undersökterskor tillsammans och blev färdiga i slutet av 90-talet och har i princip knappt träffats sen dess. När de träffades var jag med och umgicks med denna kvinnas dotter. Jag och mamma följde med på fotojobbet och det blev en helt fantastisk reunion med denna kvinna och hennes familj. Mellan den 9-11 maj åkte jag, maken och mamma upp till Västerås där den äldste av mina storebröder bor tillsammans med sin familj. Busiga, underbara, söta, charmiga Ryan... min brorson... Värdesätter all tid jag får med honom. Två år med titeln fru är ett faktum... älskar det... och älskar dig Albin.
Juni: Jag hade haft en upplevelse av att ha landat på jobbet, men den känslan förbyttes mot en enorm besvikelse denna månad när troligen en av våra boende repade min lilla söta blå bil. Jag dömer inte personen, jag dömer handlingen. Jag är egentligen inte arg, bara enormt besviken. Det fanns bara misstankar om en skyldig, men aldrig något konstaterande. Kommunen stod inte heller till 100 % på min sida och ersättningen blev enbart hälften av självrisken. Jag skulle behöva vinna en miljon eller nåt, så jag kan lackera om hela bilen. Nu har jag fått nöja mig med att putsa till reporna så att det åtminstone inte rostar. Förutom denna upplevelse av besvikelse, blev jag även påmind om lite sorg. Det hade nu gått 5 år sen min barndomskamrat Jesper valde att avsluta sitt eget liv.
Juli: Karusellen fortsatte... Fixa det slutliga lånet på banken, tillträde till nya huset, flyttlass, flyttstäd och besiktning av lägenhet, allt under fyra dagar. Intensivt! Samtidigt hade jag ju semester, den första riktiga vill jag påstå. Den mest underbara, fantastiska, avkopplande semester... inte en enda tanke på jobbet... DÅ är det semester!
Augusti: Nya upplevelser av unika slag... En bilfärd genom Danmark och Tyskland för att slutligen landa i Holland och där få uppleva ett nytt land för första gången och även få uppleva deras traditioner i samband med bröllop. Herr och fru de Jongste, underbara människor som har det mycket bra tillsammans. Lycka till med allt ni tar er för. Jag fick förtroendet att agera koordinator under ett par veckors tid, en förberedelse för samma roll under en längre tid senare på hösten. Blandade känslor milt uttryckt.
September: Koordinatorrollen fortsatte under andra halvan av september och första halvan av oktober. Jag såg på arbetet och vår verksamhet med helt nya ögon och frustration gjorde sig påmind. Känslan för jobbet började dalade...
Oktober: Jag fick som jag ville! Jag fick maken att köpa sig en cykel. Det kan ju inte vara tillåtet att köra bil till jobbet när det enbart tar fem minuter med bil dit. Hur många gånger har han cyklat under 2008? Typ en gång! Men jag fick honom att köpa en cykel. :) Vi blev tre i familjen denna månad. Elvis flyttade in. En söt, social, kelen, smart katt som troligen har visat sig vara en Elvisa. Men det ändrar inte mina känslor för denna katt. Han/hon/den/det är ju min sötnos.
November: Känslan för jobbet dalade som sagt och ingen ljusning gick att skymta. Då kan det vara skönt att bara få komma bort en tid. En resa till Göteborg tillsammans med maken bokades och avnjöts i mitten av månaden. Rondo och Nanne, julmarknad på Liseberg, en natt på hotell Novotel, lite återupplevande av förlovningsdagen på Universeum... Mmmmmmmmmm...
December: Jag visade mig vara dyr i drift. Det började med att jag skulle på den årliga kontrollen hos tandläkaren. Ett par dagar tidigare hade jag känt av lite besvär längst in i underkäken på höger sida, så jag bad tandläkaren göra en koll där. Hon tyckte sig då känna toppen på en visdomstand, vilket jag tyckte var märkligt då den på den sidan är bortplockad. Det lär jag ju liksom aldrig glömma, då det var 50 minuter tortyr och de fick splitta visdomstanden i två delar för att få ut den. Nu visade det sig alltså att en liten del av den tanden ändå hade blivit kvar och nu hade kommit upp och tryckte på tanden bredvid. Så jag fick gå till tandläkaren en andra gång denna månad, för att plocka väck denna lilla fjuttiga tandbit. Dessutom innehöll månaden ett läkarbesök med påföljande medicinering. Året avslutades på ett märkligt vis, vi i Skåne fick uppleva ett jordskalv!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar