När jag pluggade till socialpedagog i Kristianstad (examen 2004), fick jag av en kurskamrat veta att hon var övertygad om att jag var kristen. Var hon fick det ifrån, vet jag inte.
Den 18 september 2008, i Växjö, under en shoppingtur efter en dags utbildning, out of the blue, frågar koordinatorn mig: "Är du kristen?". Varifrån den frågan dök upp, vet jag inte.
Nu har det alltså upprepat sig och jag börjar ställa mig frågan vad det är hos mig som får andra att tro detta.
Jag tillhör svenska kyrkan, jag är döpt, konfirmerad och gift i kyrkan. Jag tror dock inte på en Gud. Jag tror mer på ödet.
Så vad är det hos mig som får andra att tro detta, att jag är kristen? Är det mitt sätt att leva?
Visserligen har jag i efterhand fått höra att koordinatorn ställt den frågan till flera av mina kollegor, så från hennes sida är det nog mer en nyfikenhet grundad på hennes egen rätt starka kristna tro. Så nu hoppas jag bara där att hon inte tog illa vid sig av mitt svar.
Men det från Kristianstad, var kommer det ifrån?
Någon därute som har en teori?
söndag 28 september 2008
Utmanad...igen...
Men denna gång av en annan god vän som heter Jessica. Kul sånt här ju...ja för mig i alla fall.
REGLERNA
Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar. Be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.
1) Vilken mat äter du ofta? Köttfärsrätter i olika former.
2) När du är på kalas, är du den person som sitter eller du hjälper till att duka av? Verkligen beroende på vem jag är hos, men oftast försöker jag vara hjälpsam.
3) Var sitter du helst när du bloggar? Jag kryper gärna upp i soffan med den bärbara datorn, men jag sitter dock oftast vid den stationära datorn i vårt lilla kontor.
4) Köper du ofta Triss? Nej, det gör jag inte. Visst kan det hända men de gångerna är lätträknade.
5) Vilket land eller stad har varit din bästa semester? Oj... Det är nog inte mycket som slår de familjesemestrar vi hade när jag var liten. Det var alltid inom Sverige, men i olika städer, oftast kopplat till var schack-sm gick av stapeln.
6) Vilken tv-kanal tittar du på mest? Just nu är det nog mest tv3 och tv4 tror jag.
Nu har jag bara ett dilemma... Jag känner ju inte så många som bloggar och som inte redan har blivit utmanade och har därmed svårt att utmana vidare. Så jag lämnar det öppet till alla som känner sig villiga att anta utmaningen.
REGLERNA
Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar. Be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.
1) Vilken mat äter du ofta? Köttfärsrätter i olika former.
2) När du är på kalas, är du den person som sitter eller du hjälper till att duka av? Verkligen beroende på vem jag är hos, men oftast försöker jag vara hjälpsam.
3) Var sitter du helst när du bloggar? Jag kryper gärna upp i soffan med den bärbara datorn, men jag sitter dock oftast vid den stationära datorn i vårt lilla kontor.
4) Köper du ofta Triss? Nej, det gör jag inte. Visst kan det hända men de gångerna är lätträknade.
5) Vilket land eller stad har varit din bästa semester? Oj... Det är nog inte mycket som slår de familjesemestrar vi hade när jag var liten. Det var alltid inom Sverige, men i olika städer, oftast kopplat till var schack-sm gick av stapeln.
6) Vilken tv-kanal tittar du på mest? Just nu är det nog mest tv3 och tv4 tror jag.
Nu har jag bara ett dilemma... Jag känner ju inte så många som bloggar och som inte redan har blivit utmanade och har därmed svårt att utmana vidare. Så jag lämnar det öppet till alla som känner sig villiga att anta utmaningen.
måndag 22 september 2008
Kul grej...
Ett tidsfördriv som jag "råkat" hitta på min gode vän Lindas blogg.
Instruktioner:
Ta fram din mobil.
Bläddra igenom din inkorg.
Stanna när du räknat till tio och skriva första meningen i sms:et.
Gör likadant på varje fråga.
Instruktioner:
Ta fram din mobil.
Bläddra igenom din inkorg.
Stanna när du räknat till tio och skriva första meningen i sms:et.
Gör likadant på varje fråga.
- Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig? Grodloppet har startat.
- Vad säger du alltid till din bästa kompis? I watch you sleep in the still of the night.
- Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss? Då sa den tappre siste mohikanen: "Vilda västern är ej som förut".
- Vilket sms blev du mest berörd av? Vad gör en söt flicka som du en kväll som denna?
- Vad säger din mamma innan du går och lägger dig? Slöfock.
- Vad skulle du skrika om du vann en miljon? I feel wonderful because I see the love light in your eyes.
- Vilka ord skulle du säga till Gud om du trodde på honom? Ska till kund nu, men innan dess vill jag bara säga: pusseli-puss-puss-puss.
- Vad vill du höra mest av allt? Förresten, har jag berättat att jag älskar dig jättemycket?
- Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen? Angel, med Jimmy Nail.
- Din mest romantiska replik? Gott nytt år.
- Vad skulle du säga om du blev bestulen? Vi får fixa det ikväll.
Utmanad...
Jag har blivit utmanad av en god vän med det vackra namnet Linda. Och jag är givetvis inte sen att nappa på utmaningar. Så...
SAKER
5 saker i min frys:
Köttfärs, Kyckling, Glass, Bröd, Hemmabakade muffins.
5 saker i min garderob:
Jeans, Tjocka tröjor, Cardigans, Kjolar, Shorts.
5 saker i min väska:
Plånbok, Almanacka, Mobil, Bilnycklar, Pennor.
5 saker i min bil:
Solglasögon, Cd-skivor, Nalle som luktar gott, Penna, Karta över Amsterdam.
5 personer som jag utmanar:
Jag känner tyvärr inte så många som skriver blogg...
SAKER
5 saker i min frys:
Köttfärs, Kyckling, Glass, Bröd, Hemmabakade muffins.
5 saker i min garderob:
Jeans, Tjocka tröjor, Cardigans, Kjolar, Shorts.
5 saker i min väska:
Plånbok, Almanacka, Mobil, Bilnycklar, Pennor.
5 saker i min bil:
Solglasögon, Cd-skivor, Nalle som luktar gott, Penna, Karta över Amsterdam.
5 personer som jag utmanar:
Jag känner tyvärr inte så många som skriver blogg...
tisdag 16 september 2008
Blandad kompott
Nya kunskaper från HD:
- Rembrandts morfar var bagare.
- Jordnötter är en av beståndsdelarna i dynamit.
Citat från veckotidning:
- Att alltid vara en smula barn, det är att vara riktigt vuxen. (Jevgenij Jevtusjenko, rysk författare)
- Var dig själv, annars finns det ingen som du. (Från en läsare från Kalmar.)
Annat kul från veckotidning:
- I Lettland sägs det ge skönhet om man springer naken i morgondaggen på midsommardagen. Någon som är pigg på att prova?
måndag 15 september 2008
Andas...
Vissa kan läsa mig som en öppen bok, men för de flesta är jag nog rätt okänd. Det är inte många som känner mig, vad gäller allt från basic facts till djupare detaljer.
Ett av mina kännetecken är att jag är en filosof, en tänkare. Jag tänker mycket, oftast alltför mycket. Det är tankar kring sådant som varit, sådant som är och sådant som komma skall, hur det har varit, hur det är och hur jag vill att det ska vara. Det är verkligen på gott och ont som jag låter tankarna väckas. De hjälper en att stanna upp och reflektera så att inte fotfästet förloras. Men man kan också fastna i en viss tanke, som sedan får oanade proportioner och skapar tvivel och osäkerhet. Det är nog i ett sådant läge jag just nu befinner mig.
Innan jag gick på semester, hade jag en bra känsla i kroppen. Jag kände att allt var lugnt, allt var roligt. Jag kände att jag hade landat och funnit en roll som jag trivdes i. Jag kände att jag fick bekräftelse på att jag inte stod och stampade på samma ställe längre, att jag hade gått framåt och utvecklats. Jag kände det själv samtidigt som även andra runt omkring mig gjorde mig uppmärksam på det. Detta var en viktig insikt, verkligen a och o för att inte försvinna iväg.
Semestern som varade i 3,5 veckor var helt fantastisk. Den var fylld av massa roliga äventyr, flytt till hus, resa till Holland. Inte en tanke ägnade jag åt jobbet, det var äkta avkoppling.
Semestern tog slut och jag skulle återgå till jobbet. Dock inte till mitt eget schema de första två veckorna utan jag skulle inleda med att vikariera för vår koordinator. Spännande utmaning som jag inte tvekade att ta mig an, jag hade mycket att vinna på det, både i arbetet och på hemmaplan. I slutändan började jag dock tvivla på hur bra jag hade lyckats. Jag kände att det var med blandat resultat jag lyckats utföra min uppgift. Det var min personliga uppfattning. Men flera av kollegorna sa motsatsen. Y poängterade mer än en gång hur fint jag fungerade i min nya roll och hur självständig och självgående jag var. Och E ska vi inte tala om, oj oj oj vad han öste beröm över mig i ett telefonsamtal, och det trots att det var just han som blev mest utsatt för mig och mina delegeringar. En annan kollega, M F, kallade honom skämtsamt för ”rövslickare”, vilket fick mig att le stort. M C, som var övertygad om att det hänt massor under de två veckorna, att det faktiskt blivit något gjort av den person som innehade den positionen. Och chefen var nöjd. Koordinatorn ska vara ledig igen och då ser chefen det som bästa lösningen att jag intar den rollen igen. Det får jag väl se som ett bra betyg från ledningens sida. Och killarna på boendet har nog tyckt det varit småkul, de har kallat mig vid koordinatorns namn. I början var det mindre kul för mig då jag värnar oerhört mycket om min identitet, men för deras skull spelade jag med. Jag vet nog innerst inne varför de gjorde så. Det värmer ett hjärta som ibland är lite kallt.
Sådana ord borde ha fått alla tvivel att försvinna.
Jag har även fått höra av kollegor att de ser att killarna respekterar mig, men där är jag inte själv övertygad. Visst kan jag nämna exempel där respekten finns, men det finns andra exempel på personer som jag inte vet var jag har. Vi har det alla så förvisso, men de orden som yttrats till mig, ser jag inte själv hela sanningen i. Återigen ord som borde ha fått tvivel att försvinna.
Men de verkar inte vilja försvinna. När tvivlet har satt sina klor i mig, är det svårt att komma loss.
Men jag borde inte ha tvivel. Jag har det hur bra som helst här hemma. Jag har fortfarande drömmar som jag vill förverkliga och det finns en del av dem drömmarna som jag börjar bli lite otålig med. Men allt får ha sin tid. Jag har inga tvivel om jag borde vara på min tjänst eller inte. Jag har inga tvivel gentemot kollegor, jag känner att jag jobbar bra med dem som måste stå ut med mig under dygnspassen som står på schemat. Jag tycker vi har ett avslappnat arbetsklimat, ett bevis så gott som något är väl samtalsämnena. Kan man prata om sexleksaker med sina kollegor, så borde det vara rätt avslappnad stämning. Så inga tvivel angående jobbet, kollegorna, arbetsuppgifter med mera med mera med mera…
Jag är bara fysiskt och psykiskt trött. Jag valde att ta lite timeout, tog något dygnspass ledigt.
Jag får dock uppfattningen att andra fått intrycket av att jag har mått dåligare än så och det har spritt sig vidare, till chefen bland annat. Allt har fått större proportioner än vad som var tänkt. Nu måste jag ägna energi, som jag egentligen inte har, åt att övertyga alla om att det är ingen fara, jag upplever inte något som för stor belastning. Låt allt bara flyta på så ger sig allt med tiden. Jag är bara trött, inget annat…
Nu ska vi på utbildning, vi ska ha kul på den trippen. Vi går snart in i en ny andning när anställningsavtal förlängs. För min del sker underbara förändringar, min tjänst omvandlas till att bli 50 % som behandlingsassistent och 50 % som handläggare. Ett steg närmare drömjobbet. Jag har fortfarande kvar ett presentkort på ett spa, som ska utnyttjas när hösten blir ännu mer påtaglig.
Låt mig få andas bara…
Ett av mina kännetecken är att jag är en filosof, en tänkare. Jag tänker mycket, oftast alltför mycket. Det är tankar kring sådant som varit, sådant som är och sådant som komma skall, hur det har varit, hur det är och hur jag vill att det ska vara. Det är verkligen på gott och ont som jag låter tankarna väckas. De hjälper en att stanna upp och reflektera så att inte fotfästet förloras. Men man kan också fastna i en viss tanke, som sedan får oanade proportioner och skapar tvivel och osäkerhet. Det är nog i ett sådant läge jag just nu befinner mig.
Innan jag gick på semester, hade jag en bra känsla i kroppen. Jag kände att allt var lugnt, allt var roligt. Jag kände att jag hade landat och funnit en roll som jag trivdes i. Jag kände att jag fick bekräftelse på att jag inte stod och stampade på samma ställe längre, att jag hade gått framåt och utvecklats. Jag kände det själv samtidigt som även andra runt omkring mig gjorde mig uppmärksam på det. Detta var en viktig insikt, verkligen a och o för att inte försvinna iväg.
Semestern som varade i 3,5 veckor var helt fantastisk. Den var fylld av massa roliga äventyr, flytt till hus, resa till Holland. Inte en tanke ägnade jag åt jobbet, det var äkta avkoppling.
Semestern tog slut och jag skulle återgå till jobbet. Dock inte till mitt eget schema de första två veckorna utan jag skulle inleda med att vikariera för vår koordinator. Spännande utmaning som jag inte tvekade att ta mig an, jag hade mycket att vinna på det, både i arbetet och på hemmaplan. I slutändan började jag dock tvivla på hur bra jag hade lyckats. Jag kände att det var med blandat resultat jag lyckats utföra min uppgift. Det var min personliga uppfattning. Men flera av kollegorna sa motsatsen. Y poängterade mer än en gång hur fint jag fungerade i min nya roll och hur självständig och självgående jag var. Och E ska vi inte tala om, oj oj oj vad han öste beröm över mig i ett telefonsamtal, och det trots att det var just han som blev mest utsatt för mig och mina delegeringar. En annan kollega, M F, kallade honom skämtsamt för ”rövslickare”, vilket fick mig att le stort. M C, som var övertygad om att det hänt massor under de två veckorna, att det faktiskt blivit något gjort av den person som innehade den positionen. Och chefen var nöjd. Koordinatorn ska vara ledig igen och då ser chefen det som bästa lösningen att jag intar den rollen igen. Det får jag väl se som ett bra betyg från ledningens sida. Och killarna på boendet har nog tyckt det varit småkul, de har kallat mig vid koordinatorns namn. I början var det mindre kul för mig då jag värnar oerhört mycket om min identitet, men för deras skull spelade jag med. Jag vet nog innerst inne varför de gjorde så. Det värmer ett hjärta som ibland är lite kallt.
Sådana ord borde ha fått alla tvivel att försvinna.
Jag har även fått höra av kollegor att de ser att killarna respekterar mig, men där är jag inte själv övertygad. Visst kan jag nämna exempel där respekten finns, men det finns andra exempel på personer som jag inte vet var jag har. Vi har det alla så förvisso, men de orden som yttrats till mig, ser jag inte själv hela sanningen i. Återigen ord som borde ha fått tvivel att försvinna.
Men de verkar inte vilja försvinna. När tvivlet har satt sina klor i mig, är det svårt att komma loss.
Men jag borde inte ha tvivel. Jag har det hur bra som helst här hemma. Jag har fortfarande drömmar som jag vill förverkliga och det finns en del av dem drömmarna som jag börjar bli lite otålig med. Men allt får ha sin tid. Jag har inga tvivel om jag borde vara på min tjänst eller inte. Jag har inga tvivel gentemot kollegor, jag känner att jag jobbar bra med dem som måste stå ut med mig under dygnspassen som står på schemat. Jag tycker vi har ett avslappnat arbetsklimat, ett bevis så gott som något är väl samtalsämnena. Kan man prata om sexleksaker med sina kollegor, så borde det vara rätt avslappnad stämning. Så inga tvivel angående jobbet, kollegorna, arbetsuppgifter med mera med mera med mera…
Jag är bara fysiskt och psykiskt trött. Jag valde att ta lite timeout, tog något dygnspass ledigt.
Jag får dock uppfattningen att andra fått intrycket av att jag har mått dåligare än så och det har spritt sig vidare, till chefen bland annat. Allt har fått större proportioner än vad som var tänkt. Nu måste jag ägna energi, som jag egentligen inte har, åt att övertyga alla om att det är ingen fara, jag upplever inte något som för stor belastning. Låt allt bara flyta på så ger sig allt med tiden. Jag är bara trött, inget annat…
Nu ska vi på utbildning, vi ska ha kul på den trippen. Vi går snart in i en ny andning när anställningsavtal förlängs. För min del sker underbara förändringar, min tjänst omvandlas till att bli 50 % som behandlingsassistent och 50 % som handläggare. Ett steg närmare drömjobbet. Jag har fortfarande kvar ett presentkort på ett spa, som ska utnyttjas när hösten blir ännu mer påtaglig.
Låt mig få andas bara…
måndag 8 september 2008
Att lära sig något nytt varje dag...
- Ordet amatör kommer från franskans ord för älskare, amateur.
- Om NASA bestämde sig för att skicka fåglar ut i rymden, skulle de snart dö. Fåglar behöver nämligen dragningskraften för att svälja.
- American airlines sparade på ett år in 40 000 dollar genom att dra in en oliv på varje sallad i första klass.
lördag 6 september 2008
The most annoying thing...
http://gprime.net/game.php/theimpossiblequiz
Det är det mest frustrerande jag varit med om.
Frågan jag ställer mig är: VARFÖR?
Det är det mest frustrerande jag varit med om.
Frågan jag ställer mig är: VARFÖR?
måndag 1 september 2008
Kick-off
Det bestämdes för en tid sedan att jag och mina kollegor behövde en kick-off. Och så blev det. En femkamp på laserdome och här är lite bildbevis som visar hur galna vi är.
Gren 1 var Prickskytte i vanliga laserdome. Jag var "Terminator". Pang pang!
Gren 2 var Mad Cow, tjurridning, och så här bra gick det för mig:
Gren 3 var Gladiator Towers, mycket svårbalanserade. En match av tre vann jag. Wow!
Gren 1 var Prickskytte i vanliga laserdome. Jag var "Terminator". Pang pang!
Gren 2 var Mad Cow, tjurridning, och så här bra gick det för mig:
Gren 3 var Gladiator Towers, mycket svårbalanserade. En match av tre vann jag. Wow!
Gren 4 var Big Foot, där fyra i varje lag skulle samarbeta på ett par gigantiska skidor. Ja det började ju bra men sen gick det utför.
Gren 5 var Sumo Wrestling. Man var vacker som en dag eller nåt. Men vann gjorde jag över min motståndare.
Men det räckte inte till medalj. Men jag är glad ändå. Här är vi hela gänget.
Tack-kort
Här kommer det sista inlägget med koppling till min Holland-resa. Jag lovar! Jag ville bara så gärna visa tack-kortet vi fick av det nygifta paret. Första sidan såg ut så här, vigselringarna tillsammans med brudparet som stod på tårtan.
När man viker upp kortet, ser man först en bild på brudparet...
När man viker upp kortet, ser man först en bild på brudparet...
...och sen en bild på oss. Tydligen är varje tack-kort personligt skapat med tanke på ett sådant här foto.
På baksidan kan vi sen läsa texten
"Thank you for the lovely day(s)."
Mer Amsterdam...
Det kändes som om det blev för lite Amsterdam i ett tidigare inlägg. Så här kommer några bilder till. Först några byggnader som visar på att staden innehåller inte bara långsmala hus utan även större pampiga byggnader.
Undrar vad konstnären vill att man ska associera denna staty till...
En kanalbåt, en fantastisk möjlighet för turister att ta sig runt staden och få en bild av alla dess sevärdheter. Dock blev det ingen sådan tur för oss denna gång, men nästa...
Inte ovanligt med kanal ända upp till husväggen. Jag skulle gissa att folk tidigare har haft sina egna båtar precis utanför eller nåt...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)