Känsligt...

Jag skrev om avundsjuka. Jag plockade bort det inlägget då det kändes fel, det kändes som om fel tankegång förmedlades, att jag inte fick fram det jag ville med det inlägget. I själva verket var det kanske rätt tankegång, men samtidigt ett känsligt ämne som jag inte ville påminnas om. Det kanske var lite både ock. Delar av det hade jag behövt formulera om, delar av det var dagens sanning.

Ett samtal på msn igår kväll fick mig att fundera. Jag vill gärna förmedla en bild av mig själv till andra, så att de kan lära känna mig. Jag vill gärna berätta för de som vill veta. Jag vill inte stå utanför och titta på vad alla andra hittar på för kul. Jag vill vara en aktiv del av det och inte upplevas som ett hinder, att en mur finns att övervinna först innan man når fram till mig. Men jag vet inte vilka som vill veta som inte redan vet. Jag vet inte vad jag ska berätta för att de ska känna att de känner mig. Tänk om det finns en lååååång frågelista till mig innehållandes både vardagsfrågor och djupa frågor kring känsliga ämnen. Det hade underlättat. Men det ska givetvis inte behövas. Hur ska jag göra? Jag vill gärna berätta för de som vill lyssna.

Nu vill jag bara bli piggare, bli fri från förkylning, få utlopp för frustration jag upplever... Då ser jag kanske saker och ting klarare.

Tar till mig ett råd för framtida inlägg. Skriv, utan att tänka, det som skrivs är det rätta för stunden. Tack vännen, du vet vem du är.

Bortplockat...

Häromdagen skrev jag ett inlägg om avundsjuka.

Jag har läst det ett par gånger sen dess och varje gång kommer jag till samma slutsats.

Det jag ville föra fram med det inlägget, fanns inte där. Jag lyckades inte få fram den tankegång jag ville förmedla.

Jag lyckas inte heller formulera om det så att det blir som jag tänkt mig från början.

Så jag valde istället att plocka bort inlägget.

Tack Jessica för din kommentar dock. Jag hann ta del av den innan jag fattade mitt beslut att plocka bort inlägget. Jag tar det du skrev med mig på den vidare färden.

1 vecka kvar...

Då är man vikarierande koordinator igen...fyra veckor denna gång...tre av dem är redan avklarade...en återstår...och frustrationen bara växer...

Skulle nog behöva skriva av mig kanske men finner inte de rätta orden...vill inte kränka...vill vara rättvis...men går det när man känner att någon inte har förtroende för en...som har gett en sin position under en tid men som sen inte beter sig som om tillit finns...

Hur ska man få utlopp för sin frustration?

Elvis!

Elvis is in the building!

Vår underbara sötnos har anlänt!