24 april 2009

Detta datum var det någon som fyllde 31 år. Vem kan det ha varit? Jag såklart! Blev jag bortskämd? Jajamänsan! Här nedan följer min födelsedag i bilder:

Grattiskortet från min kära familj: make, mamma, bröder, svägerska. Översta bilden är givetvis framsidan och den andra bilden är givetvis insidan. Det är skapat av min kreativa make.

Med grattiskortet ovan medföljde denna vackra underbara fantastiska stereo. Min gamla, som hängt med i minst 15 år, la helt plötsligt av och jag med mitt musikberoende satte genast upp en ny stereo högst på önskelistan. Ibland får man vad man önskar sig... Jag har nog varit snäll. Ljuv musik...

Sen kom mamma med ett par extra presenter passande en delfinfanatiker, vinflaska och mugg:

Utöver detta, så har jag världens bästa kollegor. Jag fick glass med bär samt slapp betala för kvällsmaten som bestod av goda grillade korvar. Grillat är gott!

Grattis till mig!

KRIG!!!

Härmed förklarar jag krig mot fåglarna!

Var och varannan dag som jag kommer ut för att ta min lilla bil och köra lite, så är den inte helt blå utan fylld av vita prickar av varierande storlek.

I onsdags var det så mycket prickar att en kollega reagerade och undrade var jag har gjort fåglarna som får dem att hämnas på detta vis. Jag var helt oförstående.

På vägen hem den dagen körde jag inom en gör-det-själv-tvätt och tvättade bort alla prickar så det inte skulle börja fräta i lacken. Sisådär fyra timmar senare skulle jag ut och lägga en sak i bilen och upptäcker då till min förtvivlan att den återigen är helt vitprickig. Djurvännen i mig försvann!

Dagen därpå tvättade jag återigen bilen och fick också order av gubben att fortsättningsvis parkera min bil i carporten så tar han över fåglarnas toalett som parkeringsplats. Han menade att min bil är i bättre skick och att det då inte gör något om hans bil får prickar.

Tror ni han har haft en vitprickig bil sen dess???

Många inlägg...

...blev det!

Bildbevis

Känns något som en utmaning, så ska den utmaningen antas… Eller hur Linda?

Otursförföljd

Den 15 april 2009 var inte min dag. Jag vaknade upp med huvudvärk som bara blev värre och värre och det kändes som om huvudet verkligen skulle sprängas i tusen bitar. Spänningshuvudvärk som hette duga och som ingen tablett kunde råda bot mot. Jobbet måste dock skötas, så bita ihop och köra iväg var det enda som gällde.

Ett arbetspass på 12 timmar, från kl. 11.00 – 23.00, låg framför mig och skulle innehålla bl.a. personalmöte på utsluss, personalmöte på asylboendet, inköp på Willys… Personalmötena gick bra men det var nog det enda som gick bra. På väg till Willys hamnade jag mitt i eftermiddagsrusning och trafikljusen hann säkert slå om både 3 och 4 gånger innan jag hade passerat dem. Irriterande! Mellan dessa trafikljus och Willys började något blinka illavarslande rött på instrumentpanelen. Aj då, det varnade för något med vattnet. Aj då, mätaren passerade 110. Det förstod t.o.m. denna dumma blondin att det inte var ett gott tecken. Jag kom dock fram till Willys parkering utan några direkta konsekvenser. Jag ringde både gubben och brorsan och undrade vad de gjort med min bil dagen innan då de bytte termostat. Bilen mådde ju tydligen inte bra av det. Jag fick förbud att köra fler meter med bilen, då det kunde orsaka ytterligare skador. Jag ringde min kollega och förklarade läget. Han fick sig ett gott skratt när han skulle försöka förklara för mig vad jag skulle kolla under motorhuven. Det enda jag ju har gjort där är att fylla på spolarvätska. Det hela slutade med att han fick komma till min undsättning. Bilen var snustorr och jättetörstig. In på Willys igen och köpte kylarvätska och vatten. Bilen gick sedan utan protester till vår personallägenhet. MEN! När hemfärd skulle ske strax efter kl. 23.00 hände det igen, halvvägs hem fick jag snabbt svänga in i en form av parkeringsficka och stanna bilen. Mätaren stod än en gång på 110 och bilen i princip kokade. Gubben och brorsan fick komma till min undsättning denna gång. Bilen kom hem men inte utan att koka ännu en gång. Dagen därpå fick jag ha skjuts till och från jobbet, så att min bror, mekanikern, fick ta sig en titt på bilen medan jag jobbade. Gamla termostaten är nu tillbakasatt och bilen har inte kokat sen dess. Anledning till byte av termostat: Jag får ingen värme i bilen. Stackars lilla blå.

Oturen slutade ju givetvis inte med detta. Under arbetspasset hände även följande saker, små i sammanhanget men många bäckar små… Jag skulle slänga sopor i en djup och nyligen tömd soptunna. Alla mina nycklar i min nyckelknippa, bil, hus m.m., skulle givetvis även följa med däri. Linda är inte lång, så hon fick improvisera. En pinne blev ett viktigt verktyg för att återigen ha nycklarna i min ägo.

Ett 4 GB stort USB-minne fyllt med musik tappades någonstans, men var? På Willys parkering, på grusplanen utanför personallägenheten, i personallägenheten, ja var? Undrar om jag någonsin kommer att få veta svaret. USB-minnet verkar borta. Detta underbara minne som gjorde mina bilresor lite mer trallvänliga. Det gick ju att sätta direkt i bilstereon, så massa skivor inte behövde ta plats. Okej, jag har redan köpt ett nytt…

Som sagt inte min dag!

Dagen därpå började ju inte bättre, katten som välter ut ett påskris som står i vatten här bredvid datorn… Fast där får jag skylla mig själv litegrann…

Uppdatering: Allt annat än jobb

Sådant som rör förändringar på jobbet är nu uppdaterat. Vad har då hänt utanför jobbet sen jag senast bloggade? Tja, för mig har det nog varit händelserikt medan det i andras ögon inte alls har varit så, men några milstolpar kommer här.

* Baddräkten har anlänt! Och ja, jag har faktiskt varit iväg och simmat. En gång i alla fall… 16 längder = 400 meter… En början i alla fall…

* Jag lyckades med bravaden att tappa en mobiltelefon i vatten. Av någon märklig anledning ville den sen inte fungera riktigt som vanligt. Vi valde att inte ersätta den utan jag köpte en annan telefon i samband med att jag förlängde mitt abonnemang. Ny telefon blev… TADA!

* Det har varit kunglig förlovning, något jag följde med spänning på jobbet med hjälp av rapport av min namne i Malmö. Tack Linda för att du drog med mig i den rojalistiska yran.

* Jag har varit inne i en erotikbutik och shoppat. Jodå, ni läste rätt! En Ullaredsresa planerades och genomfördes tillsammans med bl.a. mamma och hennes väninna. Dessa två lite galna människor var ju bara tvungna att då också besöka Erotik Outlet som öppnat nära Gekås. En kollega till mig bad mig hålla utkik efter en poncho inne på Gekås till henne och sa också skämtsamt att jag även kunde shoppa till henne på Erotik Outlet. Skämt eller allvar, sånt kan man bara inte säga till mig utan att jag gör något av det. Så när jag sen träffade min kollega fick hon en ask choklad av typ after eight men till formen av snoppar. Hon blev överlycklig!

* Köket har efter MYCKET om och men nu blivit färdigmålat av MOI! Nu börjar det bli hemtrevligt, då även gardiner nu är uppsatta där. Resterande gardiner till övriga rum fixas på lördag. Nästa projekt: Skapa ett litet trädgårdsland. Hur? Vetetusan!

* Jag blir inte av med en smärta i vänster sida av magen. Jag har varit iväg på en typ av undersökning, men den visade ingenting onormalt.

* Vi har fått en inneboende, synd bara att det beror på vissa tråkigare omständigheter.

Uppdatering: Jobb

Många turer har det blivit…

Steg 1: Heltidstjänst med ett schema med 8 dygnspass på 4 veckor + ett par personalmöten utanför dygnspassen på boendet för ensamkommande flyktingbarn (asylboendet).

Steg 2: Oj då, går det inte att jobba med dokumentationsprogrammet Procapita ute på boendet? Hur ska Linda då kunna fullgöra sitt ansvarsområde? Jo, 50 % med ett schema med 4 dygnspass på 4 veckor på asylboendet och 50 % med ett schema med dagturer där annan verksamhets dator lånas för ”dokumentationshandläggning”.

Steg 3: Schemat behöver förnyas något, men 50-50 tjänsten kvarstår med den lilla förändringen att ett dygnspass blir tre dagturer på asylboendet.

Steg 4: En utslussverksamhet ska startas upp. De ungdomar som har fått permanent uppehållstillstånd och som har fyllt 18 år, behöver någonstans att ta vägen och där stöttning och hjälp finns för att underlätta en integration i det svenska samhället. Linda visar inget intresse, då den verksamheten inte ska innehålla heltidstjänster utan tjänster på 75 % och Linda inte vill gå ner i tjänstgöringsgrad. Sen kommer erbjudandet, som krävde noga övervägande: Jobba 75 % i utslussverksamheten och ha kvar 25 % kopplat till asylboendet och använda de 25 % till att fortsätta ha ansvar för dokumentationen i Procapita. Linda skrev listor med för och emot.

Vad talar FÖR att byta till utsluss?
* Inga nätter, då verksamheten inte är bemannad den tiden på dygnet. Nätter mår jag ju inte bra av.
* Procapita-ansvaret kvarstår, vilket glädjer en administratör.
* Behöver inte gå ner i tjänstgöringsgrad, vilket glädjer ekonomin lite.
* Det blir mindre körning, då utslussverksamheten ligger närmare.
* Jag får en chans att börja om och få lite ny energi.
* Jag minskar ner på kontakter på gammal arbetsplats som tyvärr skapar frustration.

Vad talar EMOT att byta till utsluss?
* Börja om helt och hållet igen med att starta upp en ny verksamhet. Ny organisation, nya turer i beslutshierarkin, nya beslut, nya uppgifter, allt nytt. Finns orken?
* Asylboendet har en bekant grund att bygga vidare på. Den kan förvisso ruckas på när ny personal kommer in.

Det blev då väldigt tydligt att FÖR väger över och innehåller de starkaste skälen. Så från den 1 april är det nu i denna nya verksamhet jag befinner mig och beslutet känns mer och mer rätt för var dag som går.

Om jag har fått de 805 kr som jag skrivit om tidigare och som jag suckat rätt högt om? Jajamänsan, den 30 januari satt de på mitt konto. Inte en dag för tidigt!

Filosofiska funderingar

1. Allvarlig fundering: Om du visste exakt vilken dag som var din sista dag här på jorden, vad skull du göra då?
2. Kul tanke: Hur hög elräkning har egentligen en lampaffär?
3. Märkligt: Köra för fort förbi en polisstation: En utmaning, ren idioti eller rentav kul?

Bröstcancer

Denna kvinna går världen runt, för bröstcancern.

Var vänlig och sänd henne vidare till din egen blogg så att hon kan nå sin destination.

Be en bön för alla som har drabbats av denna förfärliga sjukdom