Den 15 april 2009 var inte min dag. Jag vaknade upp med huvudvärk som bara blev värre och värre och det kändes som om huvudet verkligen skulle sprängas i tusen bitar. Spänningshuvudvärk som hette duga och som ingen tablett kunde råda bot mot. Jobbet måste dock skötas, så bita ihop och köra iväg var det enda som gällde.
Ett arbetspass på 12 timmar, från kl. 11.00 – 23.00, låg framför mig och skulle innehålla bl.a. personalmöte på utsluss, personalmöte på asylboendet, inköp på Willys… Personalmötena gick bra men det var nog det enda som gick bra. På väg till Willys hamnade jag mitt i eftermiddagsrusning och trafikljusen hann säkert slå om både 3 och 4 gånger innan jag hade passerat dem. Irriterande! Mellan dessa trafikljus och Willys började något blinka illavarslande rött på instrumentpanelen. Aj då, det varnade för något med vattnet. Aj då, mätaren passerade 110. Det förstod t.o.m. denna dumma blondin att det inte var ett gott tecken. Jag kom dock fram till Willys parkering utan några direkta konsekvenser. Jag ringde både gubben och brorsan och undrade vad de gjort med min bil dagen innan då de bytte termostat. Bilen mådde ju tydligen inte bra av det. Jag fick förbud att köra fler meter med bilen, då det kunde orsaka ytterligare skador. Jag ringde min kollega och förklarade läget. Han fick sig ett gott skratt när han skulle försöka förklara för mig vad jag skulle kolla under motorhuven. Det enda jag ju har gjort där är att fylla på spolarvätska. Det hela slutade med att han fick komma till min undsättning. Bilen var snustorr och jättetörstig. In på Willys igen och köpte kylarvätska och vatten. Bilen gick sedan utan protester till vår personallägenhet. MEN! När hemfärd skulle ske strax efter kl. 23.00 hände det igen, halvvägs hem fick jag snabbt svänga in i en form av parkeringsficka och stanna bilen. Mätaren stod än en gång på 110 och bilen i princip kokade. Gubben och brorsan fick komma till min undsättning denna gång. Bilen kom hem men inte utan att koka ännu en gång. Dagen därpå fick jag ha skjuts till och från jobbet, så att min bror, mekanikern, fick ta sig en titt på bilen medan jag jobbade. Gamla termostaten är nu tillbakasatt och bilen har inte kokat sen dess. Anledning till byte av termostat: Jag får ingen värme i bilen. Stackars lilla blå.
Oturen slutade ju givetvis inte med detta. Under arbetspasset hände även följande saker, små i sammanhanget men många bäckar små… Jag skulle slänga sopor i en djup och nyligen tömd soptunna. Alla mina nycklar i min nyckelknippa, bil, hus m.m., skulle givetvis även följa med däri. Linda är inte lång, så hon fick improvisera. En pinne blev ett viktigt verktyg för att återigen ha nycklarna i min ägo.
Ett 4 GB stort USB-minne fyllt med musik tappades någonstans, men var? På Willys parkering, på grusplanen utanför personallägenheten, i personallägenheten, ja var? Undrar om jag någonsin kommer att få veta svaret. USB-minnet verkar borta. Detta underbara minne som gjorde mina bilresor lite mer trallvänliga. Det gick ju att sätta direkt i bilstereon, så massa skivor inte behövde ta plats. Okej, jag har redan köpt ett nytt…
Som sagt inte min dag!
Dagen därpå började ju inte bättre, katten som välter ut ett påskris som står i vatten här bredvid datorn… Fast där får jag skylla mig själv litegrann…
Ett arbetspass på 12 timmar, från kl. 11.00 – 23.00, låg framför mig och skulle innehålla bl.a. personalmöte på utsluss, personalmöte på asylboendet, inköp på Willys… Personalmötena gick bra men det var nog det enda som gick bra. På väg till Willys hamnade jag mitt i eftermiddagsrusning och trafikljusen hann säkert slå om både 3 och 4 gånger innan jag hade passerat dem. Irriterande! Mellan dessa trafikljus och Willys började något blinka illavarslande rött på instrumentpanelen. Aj då, det varnade för något med vattnet. Aj då, mätaren passerade 110. Det förstod t.o.m. denna dumma blondin att det inte var ett gott tecken. Jag kom dock fram till Willys parkering utan några direkta konsekvenser. Jag ringde både gubben och brorsan och undrade vad de gjort med min bil dagen innan då de bytte termostat. Bilen mådde ju tydligen inte bra av det. Jag fick förbud att köra fler meter med bilen, då det kunde orsaka ytterligare skador. Jag ringde min kollega och förklarade läget. Han fick sig ett gott skratt när han skulle försöka förklara för mig vad jag skulle kolla under motorhuven. Det enda jag ju har gjort där är att fylla på spolarvätska. Det hela slutade med att han fick komma till min undsättning. Bilen var snustorr och jättetörstig. In på Willys igen och köpte kylarvätska och vatten. Bilen gick sedan utan protester till vår personallägenhet. MEN! När hemfärd skulle ske strax efter kl. 23.00 hände det igen, halvvägs hem fick jag snabbt svänga in i en form av parkeringsficka och stanna bilen. Mätaren stod än en gång på 110 och bilen i princip kokade. Gubben och brorsan fick komma till min undsättning denna gång. Bilen kom hem men inte utan att koka ännu en gång. Dagen därpå fick jag ha skjuts till och från jobbet, så att min bror, mekanikern, fick ta sig en titt på bilen medan jag jobbade. Gamla termostaten är nu tillbakasatt och bilen har inte kokat sen dess. Anledning till byte av termostat: Jag får ingen värme i bilen. Stackars lilla blå.
Oturen slutade ju givetvis inte med detta. Under arbetspasset hände även följande saker, små i sammanhanget men många bäckar små… Jag skulle slänga sopor i en djup och nyligen tömd soptunna. Alla mina nycklar i min nyckelknippa, bil, hus m.m., skulle givetvis även följa med däri. Linda är inte lång, så hon fick improvisera. En pinne blev ett viktigt verktyg för att återigen ha nycklarna i min ägo.Ett 4 GB stort USB-minne fyllt med musik tappades någonstans, men var? På Willys parkering, på grusplanen utanför personallägenheten, i personallägenheten, ja var? Undrar om jag någonsin kommer att få veta svaret. USB-minnet verkar borta. Detta underbara minne som gjorde mina bilresor lite mer trallvänliga. Det gick ju att sätta direkt i bilstereon, så massa skivor inte behövde ta plats. Okej, jag har redan köpt ett nytt…
Som sagt inte min dag!
Dagen därpå började ju inte bättre, katten som välter ut ett påskris som står i vatten här bredvid datorn… Fast där får jag skylla mig själv litegrann…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar