På mitt jobb har vi kontaktmannaskap och jag är bl.a. kontaktperson för en 14-årig kille. I höstas kom han hem med en lapp från skolan gällande skolfoto, denna lapp krävde underskrift för att han överhuvudtaget skulle få ta foto med sin klass. Hans god man bor inte i närheten och tiden räckte inte till för att skicka lappen fram och tillbaka, vilket ledde till att god man gav mig godkännande att skriva under denna lapp genom honom. Det kan diskuteras huruvida detta var rätt eller inte när man nu har facit i hand, men oavsett vad så hade konsekvensen blivit densamma.
Foto togs och levererades med post till vårt boende, adresserade till mig och den här killen. När man får hem dessa foto, har man enbart ett par veckor på sig att bestämma om man vill ha dem eller inte. Som vanligt på min arbetsplats, så kan man inte lita på att saker tas om hand. Det blir gärna liggande och så även dessa foton, visserligen mycket p.g.a. att försörjningsstöd inte verkade komma igång för den här killen efter erhållet permanent uppehållstillstånd. En kollega gjorde mig till sist uppmärksam på att förfallodatum för att betala räkning alternativt returnera foton närmade sig (hon hade själv barn som tagit foto på samma skola) och att koordinatorn måste bli medveten om detta. Jag planerade att ta upp det med henne dagen därpå i samband med ett möte, men hon tar själv upp då att killen vill ha fotona. Jag tog då för givet att hon hade full koll på läget och att hon skulle komma till mig om det var något jag behövde göra i egenskap av kontaktperson.
Sista datum för att betala räkning alternativt returnera foto var den 21 november. Nästan tre veckor efter detta datum, den 10 december, fick jag i uppdrag av koordinatorn att skicka tillbaka fotona då killen inte längre ville ha dem. Jag tog hand om fotona, men ser i samband med att jag gör i ordning försändelsen att returer efter förfallodatum den 21 november inte kommer att accepteras. Men jag gjorde en chansning och skickade tillbaka fotona. Konsekvensen skulle bli densamma oavsett om de skickades eller inte, med tanke på att lång tid hade gått efter förfallodatum.
Den 25 december jobbade jag några timmar dagtid på boendet. När jag kom dit, såg jag två brev i mitt fack, oöppnade och adresserade till mig. Det ena var från Skolfoto med information om att de har mottagit bildpaket i retur, men att det inte kan accepteras då det kommit in för sent. Det andra brevet var från Lindorff och innehöll en betalningspåminnelse. Det var utskrivet den 15 december och betalning var tvungen att göras inom 15 dagar. Gjordes inte betalning inom 15 dagar, skulle inkassoåtgärd vidtagas. Tiden började med andra ord rinna ut. Jag var inte särskilt angelägen om att bli ett inkassoärende, och ville därmed finna en lösning snarast möjligt. Jag kan säga att jag var mindre glad över detta, milt uttryckt. Räkningen var på totalt 805 kr (inklusive påminnelseavgift).
Koordinatorn ringde till en kollega samma dag och fick då hela situationen förklarad för sig. Koordinatorn menade att god man ska informeras och att killen ska betala räkningen, då han enligt koordinatorn hade pengar till detta. God man kontaktades och efter ett par samtal mellan personal och honom samt efter något samtal mellan honom och killen gjordes en överenskommelse att jag tog ansvar för att räkningen blev betald i tid och att killen tillsammans med personal eller bror skulle plocka ut pengar nästkommande vardag. Nästkommande vardag åkte han till banken med personal, men det visade sig att han enbart hade 400 kr på sitt konto. Han blev då lite orolig över hur det skulle gå med denna räkning, men jag kunde lugna honom när jag jobbade gången därpå.
När jag jobbade dygn i fredags, hade jag och koordinatorn en diskussion kring denna räkning och vi delade inte riktigt samma uppfattning. Hon menade att god man ska eftersöka dessa pengar hos försörjningsstöd och att jag skulle meddela honom rätt telefonnummer dit. Så gjordes. Om de inte får pengar från försörjningsstöd, ska en avbetalningsplan upprättas för killen. Personligen anser jag inte att han ska behöva betala denna räkning. Jag anser att vi som personal är skyldiga till att denna räkning kommit. Vi skulle ha haft bättre koll på förfallodatum och sagt till killen att senast den dagen måste han ha bestämt sig om han vill ha sina foton eller inte och att man inte kan ångra sig efter det datumet. När han nu tydligen ångrade sig om sina foton, skulle vi ha förklarat att så inte är möjligt och att räkningen måste betalas. Vi skulle ha sett till att allt skedde i tid.
Detta höll jag inte tyst om, jag sade emot koordinatorn vilket gjorde henne aningen stum. Där var en som inte var van vid att Linda L sa ifrån, hon visste inte hur hon skulle reagera. Vilken känsla! Dessutom kommer chefen att få en liknande text som denna.
Tack för ordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar