Jag kan absolut inte könsbestämma katter och har aldrig kunnat och har aldrig lärt mig. Det har alltid varit andra som könsbestämt de katter som varit i min ägo och de har alltid vetat vad de pratar om.
När vi nu flyttade till hus, var jag redo för att skaffa katt igen. Det tog mig typ tre år drygt att bli redo för katt igen. En kollega till mig ordnade det hela, hennes bekants katt hade fått kattungar nämligen. De lovade att spara den sötaste hanen till mig. De började kalla honom Elvis.
Vi bestämde att det skulle han få fortsätta heta. Matskålarna har anpassats efter det på ett härligt och lite småkomiskt sätt med pricksäker text på. Han flyttade till oss den 10 oktober. Allt byggdes upp kring det faktum att det var en hane vi tog oss an.
Sen kommer svärföräldrarna på besök i helgen och svärfar säger direkt att Elvis är en hona. Det yttras vid ett par tillfällen och för var gång känner jag mig dummare och ännu mer korkad än vad jag redan är. Det är sånt som jag borde ha vetat, sånt som jag borde ha känt till. Hela bilden raserar. Vi som så stolt visat upp matskålarna och refererat till honom som just en han. Det blev ju bara så fel, man kände sig verkligen som en dum blondin, en jubelidiot eller nåt.
Okej, jag tycker fortfarande lika mycket om katten, oavsett kön. Katten är fortfarande jättego och mina känslor för katten kommer aldrig att ändras. Men jag undrar vad jag ska tro just nu. Okej, vi kommer ju så småningom att märka vilket kön det är, det kan ju vara lite knepigt att avgöra just nu, men när de är könsmogna så är det ju ingen tvekan om saken längre. Kulor eller inga kulor, det är frågan?!?!
Jag har aldrig tidigare ägt en hona, så detta kan bli en ny erfarenhet. Om svärfar har rätt vill säga... Men som sagt, jag tycker inte mindre om katten nu jämfört med tidigare. Det är fortfarande min busunge, min sötnos, min älskade kissekatt.
Men ska vi kalla katten Elvis eller Elvisa nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar