Tempot måste ner!

Jag måste varva ner...sänka tempot...sänka kraven...börja ta vara på mig själv...slappna av...
Kroppen har talat...Söndagen den 29 november var migränanfall ett faktum...under arbetstid...
Migränanfall har varit frånvarande under mycket lång tid så det ses verkligen som en varningssignal...

Men mer givande arbetsuppgifter och nytt schema som inte innebar de hemska förändringar som jag trodde, kanske kan bidra till att jag slappnar av lite mer och lite mer per automatik.

Jag har haft äran att få skapa en folder gällande godmanskap. Jag har haft äran att få skapa en enkät som chefen efterfrågade. Jag kommer att göra inledande utredningar på alla nyanlända ungdomar, en arbetsuppgift som ligger nära min utbildning. Jag gillar handläggning, utredning och pappersarbete mer än något annat och mer än någon annan, så allt sådant ses som givande arbetsuppgifter för mig. Att det ger mig lite bekräftelse och lite beröm, gör inte skada för självkänslan precis.

Schema för nya boendet är skapat och vi har nu fått ta del av det. Jag kommer även fortsättningsvis att slippa nätter, vilket jag gör glädjeskutt för. Det blir dock lite längre dagar, men samtidigt en dag mindre än på nuvarande schemat så jag kan nog stå ut. Ett tag åtminstone... Jätteförtjust att återigen gå in på ett boende är jag dock inte...

Nu väntar julen och de orosmoment som följer med den...